Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
intränga i ditt lijerta; återkalla i ditt minne din fars
fromma lärdomar, och snart skall den barrnhertiges väl-
signelse styrka din ande och uppfylla din själ med tröst
och lugn. Jag är en döende, ty Dackes dödsdom kan jag
icke undgå; o, hör då mina sista ord! Älskade du mig
rent och verkligt, så hör nu mina böner, jag besvär dig derom,
vid din själs frälsning! Sönderrif det förskräckliga band,
som kedjar dig vid de upproriske! Fly! fly ännu i denna
natt, flicka! Lätta för mig döden och gif mig den sista
trösten med till ett annat lif, att jag ryckt dig ifrån af-
grundens brädd. Skynda till Stegeborg till min svager!
Han emottager dig vänligt — jag går i borgen derför;
och skyr du bekännelsen, så förtig för honom ditt brotts-
liga företag; upptäck det endast under bigten för Gud;
visa endast ånger, öppen botfärdighet och återvänd skynd-
samt tillbaka på dygdens väg!»
En djup suck trängde sig öfver hennes läppar ; hennes
liögra hand låg på det klappande lijertat, den venstra han-
den hade hon tryckt mot den brännande pannan, tårar för-
mörkade glansen af hennes ögon. Länge teg hon ännu och
såg orörlig ned framför sig; men slutligen svarade hon med
dof röst:
»Om det vore möjligt, — om jag kunde återvända ?
-— Jag vet endast ett medel, Axel, och det ligger i din
hand ! — Du försmådde min kärlek, och jag sjönk ; skänk
mig nu ditt lijerta! Blif min, helt och hållet min, och jag
reser mig upp. Vill du blifva min make, så förer jag dig
fri ur ditt fängelse, ty ditt väl eller ve ligger i min hand.
Vi fly. Jag uppoffrar min äregirighet åt din kärlek, vill
fästa mig vid dig såsom din trogna hustru, och hvarje
dag bringa ett offer, till dess jag är försonad med Gud.»
Axel teg och bemödade sig att dölja den ögonsken-
liga bestörtning, i hvilken Britas ord satt honom; men
hon tycktes läsa i hans själ, och i det hon bekämpade en
oangenäm känsla, fortfor hon:
»Tillräkna mig såsom ett omisskänneligt tecken till
ånger, såsom ett hårdt straff, att jag, nedtystande min
stolthet, sjelf utbjöd mig åt dig, hvilket jag för få måna-
3
Nih Dacke. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
