Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der sedan, då vi båda i ett friare lefnadsförhållande stodo
emot hvarandra, för intet pris i verlden skulle hafva gjort.
Är det ditt allvar med min räddning, så dröj icke att
grundlägga mitt väl; ty — fatta väl hvad jag säger
försmår du mig för andra gången, så störtar du mig myc-
ket djupare ned i afgrunden, utan hvilken ingen väg leder
till det klara solskenet. Ja, vet, utan dig skulle jag alltid
förakta min varelse ! Utan dig kunde jag icke glad se upp
till himlen och skulle hyckla, om jag långt ifrån dig ville
tvinga mitt hjerta att göra bot. Endast du kan återgifva
mig°åt dygden ! Vid din hand vill jag tillkämpa mig salig-
heten, öm en nådig domare regerar ofvan stjernorna.
»Du har uppväckt en fruktansvärd strid i mitt bröst)),
svarade Axel. »Du tvingar mig, emot min vilja, att på-
minna dig, att jag helgat Agda hela min lefnad. Jag
trodde mig älska dig — låt mig tala öppet och sant —
obetänksam, öfverilad var den förklaring, du omnämnde,
och ofta har jag redan bittert ångrat de hastigt und-
sluppna orden till dig. Agda älskar jag verkligt, ty hvarje
känsla i mitt hjerta talar för henne. Jag har inga un-
derrättelser om den för mig så dyrbara. Irrar hon om-
kring i verlden utan hem? Är hon ännu i röfvarenes våld ?
Ingen löser för mig dessa svåra frågor. Smärtan öfver
hennes förlust hade för kort tid sedan rubbat mitt för-
stånd, så att jag ännu darrar vid hvarje tanke på henne;
ty den gräsliga ovissheten om hennes öde och de rysliga
själsqval, hvilka jag känner, skola, om Gud längre
uppehåller min varelse, likväl slutligen åter beröfva mig
bruket af mitt förnuft. Jag föreställer mig möjligheten
af att hon lefver — jag hoppas till och med att i en
lyckligare stund återse henne — huru skulle jag då, om
verkligheten förde henne emot mig, träda inför henne
såsom din make? Till och med om hon redan öfvergått
till fridens eviga land, kunde jag icke mera på jorden bort-
skänka mitt hjerta; det vore ett brott emot det allraheli-
gaste, om jag ville sluta ett gladt förbund med dig. For-
dra derföre icke det omöjliga af mig; endast en
obetingad ånger kan försona Gud. Fly i ädla, goda men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
