Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
niskors krets, ibland dem skall du erhålla styrka att ut-
plåna din skuld, om det är ditt allvar oeh om du der
öppnar ditt hjerta för dygden.»
Brita hade med mycken möda förmått dölja den storm,
som rasade i hennes bröst under hans tal, hvaraf hvarje
ord var ett dolkstyng i hennes hjerta. Darrande och blek
vände hon sig ifrån honom, i det hon svarade med dof röst:
»Alltså har jag förgäfves förnedrat mig! Jag är för
andra gängen förskjuten ! Välan — det är förbi ! Mitt
sista hopp är förloradt! Vid min födelse häftar en ryslig
förbannelse, som förföljer mig genom hela mitt lif; jag skall
förkastas at Gud och menniskor — det är oföränderligt ! —
Sä vill jag då stolt vandra den dunkla banan och icke för-
tvifla; ty ännu känner jag mig ega nog kraft att skämta
med mitt öde. Frukta ej, Axel! Brita skall icke truga
sig till dig; men min hämnd tillåter dig nu mera icke en
gång att vara lycklig i drömmen; derföre dödar jag ditt
sista hopp på jorden, liksom du kallt beröfvat. mig den
sista förhoppningen om ett bättre lif efter detta. Din
Agda är död. Du skall adrig mer återse henne, och dår-
skap är hvarje tanke på din jordiska lycka ! Förtvifla! din
brud är död! Jag triumferar, ty hämnden lefver, oeh med
den har jag förmält mitt hjerta!»
Axel upphäfde ett högt rop af förskräckelse, uppref
krampaktigt med venstra handen såret på sin högra arm
och störtade sanslös till jorden. Med ett vildt hånlöje lem-
nade Brita fängelset och tillslöt dörren efter sig. Blek
och vanstäld samt med håret i oordning, inträdde hon kort
derefter, bäfvande och med vacklande steg, i rummet till
Daeke och sade till honom:
»Jag öfverlemnar riddaren åter i dina händer, döm
honom efter ditt behag. Det är Axel Lejonhufvud, konung
Gustafs svåger. Behåll honom såsom gisslan, låt honom
långsamt dö af sina sår eller låt afrätta honom det är
mig allt lika, förskona mig blott ifrån att någonsin mera
se hans ansigte.»
»Konungens svåger?» ropade Daeke öfverraskad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
