Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
greta — hon gynnade honom — hans otro — hans för-
räderi emot konungen — allt detta syntes henne bevisadt,
oåterkalleligen bevisadt. Ur sin gemåls framkastade ord,
blickar och obetydligaste handligar, ur hundrade småsaker,
vid hvilka hon aldrig förut fäst någon uppmärksamhet,
trodde hon sig nu förklara den rysliga sanningen, som med
nattens svarta slöja förmörkade hennes ungdoms klara dag.
Den muntre gossen, hvilken flyktat för den gamle
husprestens bistra gestalt i den aflägsriaste vrån af rummet
oeh derstädes börjat en oskyldig lek med små träbitar,
sprang nu glädtigt fram med en liten utskuren mansfigur
i handen, smög sig smekande till den sorgsna modern, der
hon, nedsjunken på en stol, öfverlemnade sig åt sin smärta.
Barnet sade med jollrande ord, i det han räckte henne fi-
guren: »Se, mamma — lilla morfar — jag ser stora mor-
far i riddarsalen! — kom, mamma — kom!»
Barnets joller rörde den arma modern. Hon trodde,
att gossens ord innefattade något märkligt. I den stora
riddarsalen, der hon vanligen vid denna tid vistades med
gossen, som roade sig åt de der upphängda målningarne
och en mängd blanka rustningar, uppstälda rundt omkring
i salen, hängde hennes faders bild i kroppsstorlek. Den
ömma dottern ansåg denna bild som en helgedom, bad fram-
för den, liksom framför en helgonabild, talade med den,
upptäckte för den hvarje tanke i sitt bjerta, förtrodde den
sin sällhet, klagade för den sina sorger och försänktes ofta
i vakna drömmar, under hvilka hon förestälde sig stå fram-
för ett lefvande väsende, så att hon stundom trodde sig
finna faderns drag förändrade allt efter som hennes med-
delanden varit glada eller sorgliga. Denna lek af inbill-
ningen förteg hon emellertid sorgfälligt för hvar och en,
ty hon ville icke beröfva sig den välgörande tanken, att
den älskade faderns ande talade till henne utur denna bild
oeh var henne närmare, då hon framträdde för den. Med
häftighet slöt hon gossen i sina armar och sade till honom
med mild röst:
»Mitt kära barn! en god ande talar ur dig och visar
mig till min far, som hor der uppe i stjernhimlen och lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
