Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
väl är mig sä nära ! Kom, min son — ja, åt min fader
vill jag anförtro mitt svåra lidande; och gifves det ännu
någon tröst för mig på jorden, så shall hans förklarade
ande bringa mig den».
Hastigt grep hon nyckelknippan, tog gossen i handen
och gick med honom genom en lång gång, vid hvars slut
dörren till riddarsalen befann sig. Hon öppnade dörren
och tillslöt den åter sorgfälligt efter sig för att förvissa
sig att icke blifva störd; men knappt hade hon gjort några
steg framåt i den stora, ofantliga salen, hvilken endast
matt upplystes af ett halfmörker, då hon i en aflägsen vrå
förnam ett doft buller, hvarvid hon stannade, emedan hon
icke kunde hindra sig från att rysa. Gossen såg ängsligt
och frågande npp till henne, men hon teg och tycktes samla
sina tankar; ty med en så stor oro som i dag hade hon
ännu aldrig beträdt detta ställe. Salen var efter den ti-
dens sed rikt utsmyckad. Golfvet var konstrikt inlagdt
med bonad ek i rutor ; väggarne voro behängda med tapeter
och prydda med målningar af Sveriges forna konungar,
biskopar, riksråd, riddare och ädlingar i full kroppsstorlek,
alla infattade i breda, förgylda ramar. Rundt omkring
stodo i regelmessig ordning rustningar och vapen af alla
slag, smyckade med fjäderbuskar, fältbindlar och kostbara
värjgehäng. På den högra sidan befann sig ett upphöjdt,
rikt prydt högsäte, likt en tron ; midt i salen stod ett
långt, med svart kläde behängdt bord, nu betäekt med
böcker och pergamentsrullar, och till höger om detta en
stupstock med bödelyxan. De mångfärgade glasrutorna i
de götiska fönstren kastade sina regnbågsfärger hundrafal-
digt tillbaka i den vida salen, och en hemlighetsfull skym-
ning rådde i rummet.
Gossen lekte lugnad, då allt förblef stilla, emellan
sköldar och hjelmar; men Martha tillstod för sig sjelf, att
hon aldrig förr med sådan ängslan beträdt detta rum eller
med sådan fruktan betraktat de henne längesedan bekanta
föremålen. Hon hade, efter då varande uppfostringssätt,
icke förblifvit fri från en viss vantro, och om hon äfven
icke lemnade sitt öra åt borgfolkets sägen, hvilken de nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
