Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Y’**
annorstädes sysselsatt; likväl hade det ännu ej lyckats ho-
nom att genom ögonskenliga bevis på en förrädisk hand-
ling rättfärdiga den skymfliga misstanke, hvilken han ka-
satt på dessa båda män. Den vänliga helsning, hvarmed
han alltid, då han mötte Eagvald, hedrade denne, förmådde
han nu mera ieke bringa öfver sina läppar. Beständigt
missnöjd med hans uppförande, bemötte han honom bittert
och tvärt; men denne syntes ieke gifva akt härpå, ty se-
dan någon tid hade han bannlyst sitt tillbakastötande, in-
bundna väsende, och en beständig munterhet var utbredd
öfver lians ansigte. Hans ögon hade blifvit eldigare; hans
bleka kinder färgades åter af en ungdomlig rodnad; hans
rörelser voro kraftfulla och lifliga; med lust och ifver eg-
nade han sig dagligen åt sina göromål, hvilka förut synts
honom besvärliga, och sålunda bevisade han klart, huru
litet lian förtjente sin herres missnöje. Sture fann väl
understundom sjelf detta, och den tanken, att han hade
honom att tacka för räddningen af maka och barn, vid
hvilket senare han var fäst med den ömmaste faderskärlek,
undertryckte väl för några ögonblick det agg, som han
hyste emot denne, och uppmuntrade honom att tala ett
vänligt ord med sitt barns räddare. Den lågande svart-
sjuka, hvilken beherskade honom, hade likväl snart med
frätande tand äfven söndergnagt det sista frö af tacksam-
het i hans hjerta och lät honom i en fiendtlig dag se den
förändring, som föregått med Eagvald. Väl märkte han nu,
huru Eagvalds fina, varsamma väsende icke liknade hans kam-
raters vilda råhet och huru hans tal understundom förrådde en
ovanlig bildning, som alldeles icke öfverensstämde med hans lå-
ga stånd ; huru han sällan träffades i de vilda soldaternas krets,
och, om detta skedde, endast af ett tydligt tvång qvarbölls i
detta sällskap; huru han till och med mera sorgfälligt valde sin
klädsel; — allt detta ökade endast Stures misstankar, och
ett oöfvervinneligt hat till Eagvald bemägtigade sig hans
själ. Äfven huspresten måste mer än vanligt känna hans
vrede, och allvarsamt var han betänkt på att nu verk-
ställa sin upprepade hotelse att aflägsna honom från hans
tjenstebefattning, och den gamle, för hvilken detta ieke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
