Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
visat sig, och, efter livad ryktet förmäler, kunna vi dagli-
gen vänta den djerfve anföraren Daeke sjelf framför vår
borg. Konungen bar skickat tvåhundra tyska soldater till
värt försvar, käcka krigare, som äro konung Gustaf- med
lif och själ tillgifna ; men hvad är väl deras ringa antal
emot Dackes öfvermagt ! Jag vill icke se eder öfverlemnade
åt krigets fasor och de faror, för hvilka ni kunde blott-
ställas vid stormningen af slottet, och om er make i sitt
dystra lynne kunde glömma omsorgen för er säkerhet, så
varnar jag eder som vän: dröj icke längre här! Ännu äro
portarne öppna och landsvägarne säkra! Gif efter för mina
trägna böner; låt mig ledsaga er till Stockholm! Försmår
ni att- söka. en tillflykt hos eder syster, så’kan ni finna
en annan, eder värdig. Hufvudmännen för ett ädelt hus,
bvaraf jag är en medlem, skola med välvilja upptaga eder
ibland sig; ty jag nekar icke längre, att denna soldatrock
endast är en förklädnad, som skulle förskaffa mig fritt in-
träde i denna borg — och till eder, ädla fru !»
»Så träffar då åter en ny skymf mitt hjerta», svarade
Märtba sorgsen. »Min gemål är så obekymrad om mitt
väl, att han icke anser för mödan värdt att underrätta
mig om den stora fara, som hotar oss. Ifrån främmande
läppar måste jag förnimma den underrättelsen, att krig ocb
fasor af alla slag hota mitt och, hvad som är ännu mer,
mitt barns lif! Men jag är ju redan van att i denna
ödsliga verld endast i eder se min skyddsande, och dagli-
gen blir det klarare för mig, att mitt öde beror af er.
Men så hastigt kan jag icke bifalla ert förslag — ty om
ock min makes hjerta vändt sig ifrån mig, om än han
glömmer sin pligt att skydda och bevara sin hustru och
sitt barn, hvilket icke blott kärleken, utan till och med
den minsta grad af vänskap bjuder honom, så är han lik-
väl genom kyrkans band min herre och man, och aldrig
kan jag lemna detta slott utan hans tillåtelse.»
»Mig tyckes, att ni kunde göra det utan allt betän-
kande», fortfor Itagvald bedjande. »Han skulle -väl aldrig
tillåta, att ni begaf er till Stockholm. Ännu förmodar
han, att hans otrohet emot eder icke är er bekant, oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
