Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
vill säkert hindra er att jnst på stället för lians brottslig-
het blifva underrättad om densamma. Allt är redan i hem-
lighet förberedt, och ni lernnar denna natt slottet med ert
barn —»
»Nej, visserligen icke», föll Märtha honom i talet.
»Det vore att såra min heligaste pligt ■—■ det vore brott
emot min äktenskapsförbindelse; en evig skilsmessa vore då
för alltid afgjord.»
»Det vore den», svarade den förre allvarsamt. »Och
tvekar ni ännu att besluta er till det oundvikliga? Hyser
ni ännu hopp, att han är oskyldig? Likväl känner ni sjelf,
huru ogrundadt ett sådant hopp är. Gud är mitt vittne,
att jag aldrig’ beskylt Sture för något brott; af eder mun
erfor jag hans förbrytelse; och är ni viss derom, så skall
hvarje hederlig person af innersta hjerta gifva er det rå-
det: fly Sture, ty han är eder ieke mera värdig!»
»Så talade min faders ande till mig», hviskade Märtha,
plågad af de obeskrifligaste qval, sakta för sig sjelf, »och
visade mig till mitt lifs räddare om tröst! Ja», fortfor
hon högre, »jag är en svag cpvinna! Min dåraktiga tvekan
återgifver mig aldrig mitt lugn! Den make, åt hvilken jag
förpantat mitt lifs lycka, har skändligt bedragit mig —
han är för mig förlorad ! Hvarför dröjer jag då att lemna
denna borg, säga honom farväl för evigt och vid en väns
hand uppsöka den stilla fristad, som kan förunna mitt barn
skydd och der jag kan lefva ostörd med mina sorgliga
minnen och mina tårar?»
»Men clå tiden en gång aftorkat dessa tårar och edra
ögon åter lifligt glänsa, skola då icke dessa stjernors milda
eld låta någon hoppets stråle uppgå för min varma kärlek?»
sade Eagvald, i det han fattade hennes hand.
»Då stonnen lagt sig i mitt bröst, kanhända förmår
jag då vedergälla vännen i nöden, mitt lifs räddare, min
stora skuld. Nu råder endast den djupaste sorg i mitt
inre; jag har på en gång förlorat min make och min bror;
endast smärtande känslor herska i mitt bröst; för andra
finnes der nu ingen plats!» svarade Märtha, djupt rörd.
»Ni stöter mig då icke alldeles ifrån er; jag vågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
