Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
alltsâ mèd hopp skåda framtiden till möte efter, det redan
en gång försvunna målet, som nu på nytt leende möter
mina blickar!» ropade Eagvald utom sig och störtade ned
för hennes fötter.
»Ifrån detta ögonblick känner jag mig fri!» svarade
hon nnder tårar. »Mitt beslut är nu fast. Från i dag är
jag skild vid min make. Himlen vill det — det måste så
vara! Mitt bjerta, som talar för den ovärdige, måste jag
tvinga till tystnad; har det ieke lyckats för min varma
kärlek att fängsla honom, så skola mina suckar ieke mera
återvinna hans trohet åt mig. Jag vill icke beröfva er
hoppet, dyre vän; men-fordra ieke, att jag skall nära det
i denna stund.»
Då hon uttalat dessa ord, öppnades dörren sakta.
Sture trädde in och bief, alldeles förstenad, qvarstående på
dörrtröskeln, stirrande med lågande ögon på sin maka, som,
i det hon uttalade de sista orden, vänligt böjde sig ned
till den knäfallande.
Krampaktigt knöt Sture vid denna åsyn sina händer;
en. feberfrossa skakade hela hans kropp, och svartsjukans
förtärande flammor slogo högt upp i hans bröst. Hans
rullande ögon stirrade fram ur ögonhålorna; hans bleka
ansigte och förstälda drag förkunnade den fasa, som beröf-
vade honom målet. Obemärkt af båda, stod han orörlig
som en bild.
»Och denna natt?» sade Ragvald förtjust, i det han
eldigt tryckte Marthas hand till sina läppar.
»Jag väntar er!» svarade hon, och glad sprang han
upp från golfvet. I samma ögonblick upphäfdes ett ■ doft
skri vid ingången till rummet. Men de båda öfverra-
skade blefvo icke varse något lefvande väsende, då de
vände sina blickar dit. Med förskräckelse märkte de lik-
väl, att dörren stod halföppen, och hörde ännu tydligt ute
i den långa gången skyndsamma steg, hvilka dock förlo-
rade sig. ,
Bestört aflägsnade sig Ragvald, och Martha blef qvar
i en ängslig spänning. Hon framträdde till ett af de höga
fönstren och skådade härifrån ut i den mörka skogen mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
