Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
mig, och begåfvo sig slutligen åter till anföraren mecl upp-
giften att ■ jag var försvunnen utan det ringaste spår. Då
hörde jag tydligt Daelces rytande stämma och den grufliga
dom, som invigde den gamle gråhårsmannen och hans dotter
åt den förskräckligaste död. Jag ryste och förbannade,
upprörd i mitt inre, vår flykt, hvars anstiftare jag varit.
Jag anklagade mig för feghet att hafva lemnat de olyck-
lige i deras högsta nöd; all lust att lefva var försvunnen
1’ör mig. Jag var redan i begrepp att springa ned ur
trädet och åt odjuret framräcka mitt hufvud till ett offer
för de oskyldige; men förskräckelsen bade fattat mig; jag
föll i vanmagt och störtade ned ur trädet. Först följande
dagen vid middagstiden uppvaknade jag och kände mig
genomvåt ända in på kroppen, emedan ett häftigt regn fallit
under mitt sanslösa tillstånd. Denna omständighet hade jag
sannolikt att tacka för mitt uppvaknande ur dödssömnen, ■—
ack, att jag aldrig hade uppvaknat! Sjuk och med förvir-
radt sinne reste jag mig upp och smög mig ned åt det trån-
ga bergspasset, liknöjd hvarthän vägen ledde. Om aftonen
kom jag till en herregård; men porten tillslöts, då en
dräng, som jag bad om nattläger, blef varse min vanskap-
ligbet. För hedningar, troll och dina likar fins här icke
något berberge! skrek han och hetsade hundarne efter mig.
Jag blef jagad långt bort i den vilda skogen. Här stör-
tade jag alldeles utmattad till jorden, och först andra
dagen, då solen åter • sänkte sig, reste jag mig kraftlös upp
och nådde vid hafsstranden en hydda, hvars égaré eftçr
många böner ändtligen med föraktliga blickar förunnade
mig ett läger i sitt stall. Men under de grofvaste miss-
handlingar uppväckte han mig andra morgonen och be-
skylde mig, att jag förkexat hans enda häst, som sjuknat
om natten. Äter utkastad i ödemarken, irrade jag, uppe-
hållande mitt usla lif med löf och bär, flere dagar omkring
i trakten, flyende menniskorna, hvilka öfverallt bemötte
mig fiendtligt. Länge ströfvade jag nu omkring i de ensli-
gaste, aflägsnaste skogar och bergstrakter, och om jag när-
made mig någon mensldig boning, måste jag tåla skymf,
förakt och misshandlingar. Så smärtsamt har jag förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
