Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
mig derfönitan tillgifna ovten sökte min lycka, i stället för
att, som jag redan beslutit,’ med hela min magt vända
mig emot Stockholm, eröfra landets hjerta och bortjaga
Gustaf frän den inkräktade tronen, för hvars besittning
jag nu förgäfves uppoffrat så många lif och så mycket blod.
Förbannadt vare ditt förderfliga råd! Det har dnfvit mig
ur den bana, hvilken jag ärofullt öppnat för mig! Hvad
ville du framför det gamla klippnästet Stegeborg?»
»Hämnd ville jag!» svarade Brita kallt, i det hon,
bittert sårad, drog sig tillbaka. »Ja, vet: denna gång
styrde jag din vilja endast för att mätta min lågande hämnd
emot den° stolta slägt, till hvilken Axel Lejonhufvud hörde.
Jag har svurit vid den mörke ande, som endast vill se
■olyckans frö hafva framgång här på jorden, att hela stam-
men måste utrotas, innan jag nedstiger i grafven. höll
icke Svante Sture för min hand den natten vi vågade ett
utfall? Och hade jag med mitt dödande vapen kunnat
räcka Axels syster och hennes barn, skulle de säkert icke
undgått förderfvet!»
»Förbannad vare din hämnd!» svarade Dacke med upp-
lågande vrede. »Således har du uppoffrat mitt och min
liärs väl endast för att tillfredsställa ditt hämndbegäi ?
Tro icke, att jag älskar dig! Jag ryser tillbaka för dig,
liksom för helvetet, och om än våra bjertan tryckas af en
lika syndabörda, skola de likväl aldrig förenas i kärlek!
Fasan skall skrämma dem tillbaka ifrån hvarandra ; ty öm-
sesidigt skola de rysa och, liksom på ytan af en spegel,
med eldbokstäfver läsa sin egen skuld.»
Hånande svarade Brita: »Hölj din pels öfver ditt
hufvud, ty jag tycker mig finna, att kölden angripit din
hjerna. Taiar den mannen så, hvilken endast för få tim-
mar sedan med väpnad hand tänkte afgöra sitt fädernes-
lands öde; som kastade sig till min barm, lågande af
en lika stark känsla för äregirighet och hersklystnad som
jag, och som svurit att bära mig upp till tronens hojd,
’till hvilken han nu knappt vågar uppslå sina rädda ögon-
lock? Se blott på mig! Innu lågar min blick för samma
höga mål — furstepurpurn! Räck mig din manliga hand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
