Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
En qvinna drager dig dit upp; en qvinna. skall stödja den
nedslagne hjelten!»
»Nej, nej!» återtog Daeke, »aldrig mer anförtror jag
mig ät din ledning; ty jag stapplade, jag föll, förledd af
dina falska irrbloss, som fört mig hit! Jag hatar dig;
jag har mättat mig af dina behag; din anblick kan nu
endast uppväcka min fasa och afsky ; skilj dig derföre ifrån
mig och hoppas aldrig att se dig på lika höjd med mig!»
»Ha, bedragare!» utbrast Brita, genomborrande honom
med sina blickar. »Lönar du så min tillgifvenhet? Afven
du, usling, vill försmå mig? Bonden, röfvaren, för hvilken
jag uppoffrade allt, vill förskjuta mig? Förförare! Darra
skall du för den bedragna qvinnan! Jag vill förfölja dig
som ditt samvete! Genom dig icke mer men-niska, vill jag
anropa helvetet, att det förvandlar hvarje droppa af mitt
blod till hatets gift och låter det långsamt utströmma,
för *att skapa de fruktansvärdaste qval åt hvarenda af dina
lifsdagar. Vi se hvarandra åter, hoppas jag, då nästa strid
begynner !»
»Välan! Hat för hat! Låt se, hvem som. blir seg-
rare!» svarade Daeke kallt, och Brita svingade sig hastigt
på sin häst och jagade bort.
Ensam blef Daeke qvar i skogen, och känslan af hans
ensamhet, det förnyade misslyckandet af hans stolta pla-
ner, hvilka, som han måste frukta med anledning af hans
sista nederlag, kanhända’ för alltid lidit skeppsbrott, hade
ännu mera fördystrat hans själ, och för första gången upp-
vaknande ur sin sömn, frammanade hans samvete, liksom
i en plågsam dröm, de förskräckligaste bilder för hans
mörka inbillning. Det förbigångna visade sig för hans
stela blickar liksom i en spegel. De rykande ruinerna af
fredliga boningar, blodiga hufvud af gråhårsmän, gestal-
terna af qvinnolik, barn, hvilka omgåfvo liken af. fäder,
som fallit i den brottsliga fejden, trängde sig omvexlande
fram på spegelns yta och hans sons hotande bild, upp-
stigande som en skugga, sväfvaude på hafvets vilda vågor,
fulländade det fasansfulla skådespelet af hans vildt upp-
rörda känslor. Liksom utom sig ropade han högt: »Bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
