Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
tig ocli utan hem, förskjuten och vanärad stod hon nu
ensam i verlden såsom ett vidrigt exempel på qvinlig för-
nedring. Hon kände nu för första gången huru djupt hon
var sjunken, och hennes samvete rörde sig kraftigt såsom
en uppvaknad jette efter en lång sömn. I hennes hjerta
hviskade en fruktansvärd stämma allt högre och högre:
»Det gifves en Gud, som dömer så väl här nere som der
uppe !» Då vred hon sina händer, hennes krossade hjerta
suckade till denne Gud om räddning och förbarmande.
Men till och med hennes bön var en hädelse emot Gud,
ty under sjelfva samvetsqvalet uppflammade ännu bestän-
digt hämndens vilda låga i hennes förderfvade hjerta, och
i det hon anropade Gud om nåd för sin själ, bad hon om
fördert’ öfver Dackes hufvud, förbannade honom, förbannade
sig sjelf och sin födelsestund.
Slutligen förmådde hennes utmattade kropp icke längre
motstå den strid, som rasade inom hennes bröst, och hon
nedsjönk utan sansning i den djupa snön.
Vid uppvaknandet ur den svimning, bvari hon varit
försänkt, stod solen redan högt på himlen; alla den för-
flutna nattens förskräckliga bilder framstälde sig ånyo för
hennes inbillning och voro nära att åter försätta henne i
det tillstånd, hvarutur hon nyss uppvaknat. Men då för-
nam hon på afstånd gnyet af striden, och fasa och för-
skräckelse gåfvo henne krafter att resa sig upp och fly
ifrån ett ställe, som endast kunde bringa henne olycka och
förderf. För hvilken än segren förklarade sig, o så var hon
utan räddning förlorad, om hon ertappades. Ångsten gaf
henne öfvermenskliga krafter; hon arbetade sig fram genom
snön och lyckades att uppnå slutet af skogen, der hon fann
en koja, i hvilken hon beslöt att söka sin tillflykt. .En
gammal gumma, den enda som bebodde den, emottog den
utmattade och lofvade, sedan Brita sagt att hon flytt från
stridsfältet, der Dacke blifvlt slagen, att dölja henne för
alla efterspaningar af soldaterna, hvilka gumman hatade,
emedan de plundrat hennes koja. Hon lät den utmattade
unge herrn, hvars utseende väckte hennes medlidande, hvila
i hennes egen säng och lofvade noga akta på, att ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
