Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* Gustaf svarade: »Käune Gud, att det är oss hügligen emot, att
I så svårligen utödde äre. Men vi gifve det eder sjelfve uti betän-
kande, hvem sådant mest vållat hafver. Der I och flera de dåunemän
i Småland hade velat rådt och lydt våra skrifvelser och trogne förma-
ningar efter, och blifvit hemma sittandes, aktandes edert bo och bo-
hag, och sått eder åker, som dannemän pläga, och huggit så många
svedjeland i år, som I halve tillhulpit att hugga brottar, då hade 1
och de icke haft så stor nöd för kakena hos eder, som nu till äfven-
tyrs sker. Den utödning I ock tale om, der måge de och I tacka
eder sjelfve före." (Strinuholm.)
skulle öfverraska dem, innan han fått tid att äter fly ut i
skogen. Brita svepte sig in i sin kappa, kastade sig på
den torftiga halmbädden och insomnade.
Hvad hon berättat för sin gamla värdinna bestyrktes
emellertid allt för väl af verkliga förhållandet. Dacke var
slagen, hela den upproriska skaran skingrad, och endast
några fä af hans tappraste kamrater hade det lyckats att
undkomma. Snart erfor äfven Brita af gumman, som gjort
besök hos ett par grannqvinnor, att Dacke blifvit farligt
särad; men att man, oaktadt de noggrannaste efterspa-
ningar, icke varit i stånd att upptäcka stället, der han
dolt sig.
Det lidna nederlaget hade emellertid förorsakat stor
förskräckelse hos smäländingarne. De sågo branden och
röken ifrån sina byar, sin krigarskara skingrad och upp-
löst, sågo konungens härar allt djupare intränga i deras i
deras landskap, sig sjelfva, utan anförare ntan hufvudman,
gifna till pris ät alla krigets olyckor. Då syntes dem
bäst vara att hörsamma konungen. De sände nu bud till
konungen, gäfvo till känna sin nöd och beklagade, att de
voro mycket utödda, och att deras åkrar stodo osådda.*
Brita anade, att Dacke begifvit sig till Blekinge, och
sedan hon äterhemtat sina krafter genom hvilan, uppvak-
nade ånyo hämnlystnaden i hennes hjerta och förmådde
henne slutligen att uppsöka den förhatlige. Hon fann
emellertid nödvändigt att ännu någon tid gömma sig hos
den beskedliga gumman, emedan hela landskapet var upp-
fyldt af kungliga soldater, hvilka snart skulle ertappat
henne, om hon vågat lemna sin tillflyktsort. Hennes vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
