Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina händer äro frusna, och kastar jag strecket öfver denna
gren, så synes det mig ännu icke högt nog; men der uppe
är en gren, som liknar en krona, den ser ut, som vore
den skapad för vårt verk; men jag kan icke räcka så högt.»
Fasthållande sig med den venstra handen, andades han på
de stela fingrarne af den högra och såg upp på den högt
öfver honom nedhängande grenen.
Men den andre, hvilkens otålighet ännu mera ökades
af det annalkande hästtrafvet, glömde att han skulle gifva
akt på fången, sprang kort till trädet och steg sjelf upp
deri, under det han bannande ropade till den andre: »Du
sölar så förfärligt; jag måste väl hjelpa dig, annars blir du
aldrig färdig!» Han klättrade nu upp i trädet. Efter
kamrats önskan kastade han här det långa snöret öfver den
betecknade grenen och lät ändan deraf hänga ned ända till
jorden, så att snaran blef ungefär en manshöjd öfver mar-
ken. Men innan han slutat detta, frambröto två ryttare i
det starkaste fyrsprång ur den tjocka skogen och vände sig
emot den fria slätten.
»Dacke!» ropade Brita, uppspringande från jorden och
sträckande de befriade händerna, hvilkas band hon obe-
märkt upplöst med sina tänder, emot honom. Hon fattade
i detsamma hans frustande häst i tyglen och skrek med
förtviflan: »Nils! Nils! rädda din maka! Tag mig upp på
din häst ■— gif mig ett svärd ■— jag hotas af den skymf-
ligaste död!»
Dackes hämndfulla blickar träffade det bäfvande döds-
offret, och under ett hånskratt svarade lian: »Finner jag
dig här, du lönnmörderska ? Så är ödet mig första gången
gynnande i dag. Det har fört dig i min väg. Du begär
ett svärd? För det dolkstyng, du den märkvärdiga natten
ämnade mig, vill jag skänka dig det du begär; men jag
skänker det på mitt sätt. Det må blifva helt och hållet
ditt, sedan du smakat det i ditt bröst.»
Högt öfver hennes hufvud blixtrade hans blanka svärd;
men innan han ännu utfört hugget, omfattade hon i döds-
ångsten det blanka jernet; hastigt drog han det tillbaka,
Nils Dacke. III. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
