Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
på strupen; — vid denna ändan fästes det långa strecket
— der ! Stig upp i tallen ocli kasta snöret om den star-
kaste grenen, men likväl så, att ändan hänger lågt nog
för att kunna räckas nedifrån.»
Innan soldaten derpå förkunnade Brita domen, hade
denna, som hört hvarje ord, redan förnummit den; och så
nära dödens portar bemägtigades hon oemotståndligt af be-
gäret att få lefva. Suckande bad hon i den förskräckli-
gaste dödsångest: »Min herre och min Gud, jag erkänner
din rättvisa dom! Förbarma dig — låt din nåd råda!
Bädda mig, oelr jag vill helga hela min lefnad åt den strän-
gaste ånger!» Den manliga fattning, hvilken hon bibehållit
i de häftigaste slagtningar, försvann för fasan af den skymf-
liga död, som förestod henne, och med qvinliga jemmerto-
ner sökte hon att röra krigames vilda bjertan ; men för-
gäfves. Den ene soldaten såg väl ieke utan medlidande på
den bedjande, men nöjde sig doek med att vänligt bedja
sin kamrat att lösa fotterna på deras offer, på det Brita
måtte blifva i stånd att knäböjande förrätta sin sista bön,
hvilket denne knotande uppfylde. Den förre uppsteg då i
granen med strecket i handen.
Knappt kände Brita sina fotter fria, förrän hastigt en
hög rodnad flammade öfver hennes ansigte; och fastän hon,
nedsjunken .på sina knän, syntes bedja, så voro hennes tan-
kar likväl rigtade på helt annat, och hennes öga upphöjde
sig icke med andakt till himlen, utan sväfvade lurande
omkring soldaten, som stod några steg derifrån och noga
bevakade henne. Liksom under varma böner, tryckte hon
sina läppar på knutarne af det band, hvarmed hennes hän-
der voro fängslade, i det hon vände sig ifrån sin. väktare.
Den djupaste tystnad herrskade rundt omkring, endast un-
derstundom afbruten af den andre soldatens eder, hvilken
redan satt i granen och ej tycktes kunna sluta sitt arbete
efter önskan. Då hördes plötsligt hästraf ifrån skogen,
och den nedanför stående krigsmannen ropade till sin kam-
rat, att han skulle skynda sig, på det de icke måtte störas
genom öfverstens återkomst. Men den andre svarade för-
tretad: »Det går icke så fort; du ser huru jag bråkar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
