Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
sant, du är ju min brudgum? Jag bar väl bevarat ditt
utseende i mitt hjerta. Jag känner dig, — men du blyges
öfver mig! Du har rätt, Johan», fortfor hon hastigare
och ängsligt, »detta är min liksvepning, som nunnorna på-
klädt mig; aek, den har jag redan länge burit! Se, här
är den sönderrifven, •— der. och här — fy ! fy ! det ser
ju illa ut? Jag vill påkläda mig min bröllopsskrud; —
fru abbedissan har gömt den åt mig; — jag är strax åter
här! Min bröllopsskrud, min bröllopsskrud! Hejsa! Hejsa!
Min brudgum är här!» Jublande störtade hon vid de sista
orden ur rummet, och fastän portvakten, af fruktan att hon
kunde förråda, att han emottagit främlingarne, skyndade
efter henne, undkom hon honom likväl, och långt bort
ifrån de aflägsna gångarne i den ödsliga byggningen, dit
han icke vågade följa henne, hörde han ännu hennes gälla
skri: »Hejsa! Min brudgum är här!»
»Hvem är denna qvinna?» var Ottos första fråga, då
portvakten, ängslig och rädd, återvände till honom och
Brita. Grefven hade i henne igenkänt densamma vansin-
niga gamla, hvilken han en gång tillförene träffat i offer-
lunden. Då omfamnade hon honom med lika ömhet. Re-
dan då hade hennes anblick uppfylt honom med fasa och
förskräckelse, och äfven Brita hade, liksom fattad af en
rädd aning, förfärad vikit ifrån henne.
»Det är min lycka, att fru abbedissan just nu har
stängt sig inne med sina jungfrur i en gammal sal i andra
ändan af huset, der de sjunga sina latinska messor», sva-
rade portvakten. »Derföre må den gamla hexan gerna för
mig skrika i de tomma korsgångarne så mycket hon orkar,
blott abbedissan och de gamla, stränga jungfrurna ingen-
ting märka. Men väcker hon drängarne, så lära de icke
underlåta att snart bringa henne till ro. Ni frågar mig,
hvem qvinnan är? Hvad man redan för lång tid sedan
här berättat om henne, vill jag gerna meddela er ; nu talar
väl ingenting mera utanför våra murar om den bortglömda.
Hon är köttslig syster till den gamle höfvitsmannen Arvid
Vestgöthe. Den hedersgubben har, tillika med sin dotter,
alldeles försvunnit ur verlden, liksom ett guldstycke, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
