Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
»Lemna mig här, Otto, ocli stör mig icke; jag måste för-
blifva liggande i min likkista! Den gamle Arvids förban-
nelse förkrossar mig! Men knäpp först ihop mina händer
— innan I tillsluten locket. Jag lefver väl ännu — men
det är detsamma — begrafven mig då lefvande! Min
gamle fader Arvid — min syster Agda hafva de ju äfven
lefvande nedgräft. Dacke har berättat mig det. Ja —-
tillsluten endast locket — jag vill ligga alldeles stilla —
men skratten icke åt mig — om jag bultar i likkistan!
Det blir mig för trångt — min andedrägt blir så tung —
jag vill bedja — bedja om barmhertigket för mina synder !
Slut locket till!» Och hon utsträckte sig nu i sängen,
tryckte båda armarne tätt intill kroppen, tillslöt ögonen
och sammanknäppte händerna.
Otto böjde sig ned till henne och fuktade hennes bleka
ldnder med sina tårar. Då uppstod ett buller vid dörren;
med förskräckelse sprang portvaktaren tillbaka, och abbe-
dissan inträdde. Det var en stolt, hög, vördnadsbjudande,
beslöjad gestalt. Hon åtföljdes af fyra likaledes beslöjade
nunnor med vaxljus i händerna.
»Så förkunnar mig likväl den vansinnigas skrik san-
ningen!» begynte abbedissan allvarsamt, i det hon kastade
en blick på flyktingarne. »Hvilka äro dessa främlingar?»
fortfor hon oeh vände sig stolt till portvakten. Denne
stammade, i det han djupt bugade sig för den stränga
frun och ödmjukt kysste fållen af hennes klädning : »Hög-
vördiga fru; de olyckliga voro till döds utmattade och an-
ropade mig om ett skygd för stormen och ovädret.»
»Hvilka äro de?» frågade abbedissan ännu strängare
än förut, afbrytande tjenaren, och innan Otto, som hade
upprest sig för att i en vördnadsfull ställning visa den
fromma frun sin aktning, kunde förhindra det, svarade den
förre: »Efter hvad jag kan förstå, är denne herre grefve
Otto af Hoya, och den olyckliga, som ligger der borta på
sängen, påstår att hon är gamla Bollas dotter ; men hennes
sinnen äro rubbade, bvarför man ieke kan sätta tro till
hennes tal.»
»En qvinna i mansdrägt!» ropade abbedissan förtörnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
