Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Ottos hand och sade med stark röst: »Vi äro vid målet,—
förförare, — min äras rofvare, — du ända in i döden
älskade man! Borttag nu skymfen från mitt hufvud! Jag
vill blifva din hustru, hör du! — din hustru genom
presterlig band! Nu släpper jag dig icke utur mina armar,
förr än du svurit mig en evig trohet! Ja, förr skall
din fot här krossa mig, än jag låter dig undkomma ! —
Den gamle presten väntar redan inne i templet; — vax-
ljusen påtänder jag sjelf, — strax, — strax; — jag kom-
mer redan ! — Den skarpa nordanvinden är vittne till vårt
förbund; — hör du, huru den tjuter så högtidligt, liksom
klockringning? — Han kommer ifrån liafvet och slår af
glädje. sina våta vingar susande tillsamman öfver våra
hufvuden! — Jag är redan här, min gamle vän; — min
brudgum äfven ! Tack, tack för det du ändtligen fört ho-
nom till mig! Mitt barn, mitt faderlösa barn har jag äfven
funnit! — Ack, mitt hjerta klappar af glädje! —- Jag är
den lyckligaste qvinna på jorden!»
Utbrottet af den högsta glädje, som vansinnigheten
uppväckt hos henne, hade brutit hennes styrka. Hon ned-
sjönk bredvid Brita på jorden; men till och med under
denna fullkomliga uttömning af alla hénnes krafter arbe-
tade den sjuka själen ännu beständigt och upphörde icke
att föregyckla henne de mest förvillande bilder; oeh den
en gång fattade inbillningen om återkomsten af hennes se-
dan många år förgäfves väntade älskare unnade hennes
själ ingen ro.
»Hvar äro de invigda vaxljusen?» sade hon sakta oeh
ängsligt, i det hon försökte att uppresa sig. »Jag vill an-
förtro dig det, älskade: jag har redan för längesedan stu-
lit dem ifrån nunnorna och gömt dem i min säng; —––-
o, vid alla helgon, der har jag glömt dem!. — — Nu
måste här förblifva mörkt; — icke ett enda ljus brinner
på altaret; — stjernorna tindra icke heller mer der uppe;
— ack, det lär blifva ett bedröfligt bröllop!»
Otto bemödade sig väl, så mycket hans upprörda sin-
nestillstånd tillät, att lugna den gamla och att småningom
söka draga henne ifrån de galna grillerna; ja, han kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
