Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
sig till och med Johans af Hoya son och försökte att pä
en gäng skingra hennes villfarelse, i det han, trogen san-
ningen, förkunnade henne sin fars död; men förgäfves.
Det lyckades honom icke att upplysa hennes förvirrade
förstånd, och det lilla, som hon tycktes förstå, åstadkom
just motsatsen af den verkan, som han åsyftade. Ty vid un-
derrättelsen om Johans af Hoya död for hon upp emot
honom och skrek : »Tänker du att på detta sätt bedraga
mig, till och med nu, då du är mig så nära, att jag kan
fatta uti dig med mina händer? Jag skulle tro, att du
icke var min brudgum, — att du fallit i en slagtning ! —
Skulle erkänna dig för min brudgums son? Jag är icke
galen nog att tro sådant snack ! Om de än hålla mig inne-
spärrad, och fastän mina tankar understundom äro så för-
virrade, att jag af hela min lefnad icke minnes något mer,
än att jag älskat dig, så kunna mina ögon likväl icke så
bedraga mig, att jag icke skulle igenkänna dig. Så vill
du väl då äfven öfvertala mig att tro, att denna flicka här
i manskläder icke är ditt barn? Vill du äfven beröfva mig
denna sista tröst att efter så många års förlopp trycka
till mitt bjerta denna dotter, hvilken jag ända ifrån hen-
nes födelse förgäfves sökt? Säg, storljugare — är detta
ditt barn?»
»Hon är ditt barn och min syster !» svarade Otto.
»Hvad, syster!» återtog den vansinniga gamla med
vrede. »Dotter, dotter skall du kalla den förskjutna, den
förnekade! Svär mig vid stormens tjut under denna natt,
att du vill vara hennes far!»
»Jag svär att blifva den öfvergifnas fader !» sade Otto
högtidligt och sträckte sin högra hand emot himlen.
»Gud och alla helgon hörde din ed!» fortfor Bolla.
»Jag är nöjd; — min dotters fader — och min trogne
make skall du vara! Så har jag länge velat det. Allt är
nu uppfyldt, och då presten kommer, skall han välsigna
vårt förbund.»
»Skydda mig! Rädda mig! Barmhertighet!» ropade
Brita, liksom uppvaknande ur en ängslig dröm, och for
upp, fäktande med båda händerna: »Sen I icke de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
