Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
»Johan, Johan af Hoya! Otrogne! Har da åter öfvergifvit
mig?» och i utbrottet af det högsta raseri störtade hon
derifrån och ropade oupphörligt namnet Johan, Johan af
Iioya, i skogen, till dess rösten tröt henne och den älska-
des namn endast under en sakta suck framträngde öfver
hennes läppar.
»Han återvänder icke mer!» sade hon, tröstlös och ut-
mattad, med dof röst. »Han har åter öfvergifvit mig och
sitt barn. Der borta — der — ja, der styr hans skepp !»
begynte hon hastigt åter, med utsträckt hand pekande mot
en hvit sky, som sväfvade på afstånd öfver skogstopparne
på himlahvalfvet. »Der flyr han och letnnar sin hustru
och sitt barnqvar! Ha, bof! — denna gång skall flykten icke
lyckas dig! Jag måste efter dig; — stormvinden är barmherti-
gare än du: —han bär mig på sina vingar efter dig —mig
och mitt bleka barn! Brita, vakna upp! Vi segla efter
honom genom luften. Nordan bär oss på sina vingar!
Hejsa, den farten skall blifva lustig! Vak upp, mitt barn,
vak upp!» Häftigt störtade hon tillbaka, ryckte upp dott-
rens lik, omfattade det kraftigt och bar det bort.
Hon vandrade med otrolig styrka ända fram till den
höga hafsstranden, och med det utropet: »Här är jag, vän-
liga nordanvind, — emottag mig! Piska nu din häst!
Hejsa! min brudgum, jag följer dig!» störtade hon sig med
sin börda ifrån en klippa ned i de höga hafsvågorna, som
brusande slogo tillsamman öfver hennes hufvud.
Flera dagar derefter fann man hennes döda kropp på
sanden; den fördes till Värnanäs och begrofs i invigd jord.
Britas lik fann man icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
