Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
TIONDE KAPITLET.
Blott med den största ansträngning förmådde dvergen
följa den framskyndande patern, som utan att se sig om
ilade genom skogen. Båda hade tilhyggalagt ungefär en
mil, och patern hade redan ofta försvunnit för Yippels
blickar på den trånga, slingrande skogsvägen ; men dvergen,
följande de friska fotstegen, förlorade derföre icke spåret,
och då han nu åter såg pater Clements ljusa ordensdrägt
framskymta, uppbjöd han på nytt alla sina krafter och lopp
svettig och flåsande efter honom. Så uppnådde de slutli-
gen i den vidsträckta skogen en trakt, som icke var Vip-
pel obekant. Likväl hade han aldrig uppsökt eremitens
hydda, som låg på ett kort afstånd derifrån. Det all-
männa ryktet kallade eremiten en from man, som lefde
afskild från verlden och genom sitt dystra lynne, törhända
äfven genom den misstanken att han var i besittning af
vissa trollkonster, bortskrämde alla invånare der i trak-
ten från den del af Bråvalla hed, hvilken han tillegnat sig
och om hvilken man visste att berätta en mängd under-
liga sagor; men ännu hade Vippel icke hyst den ringaste
aning, att denne man stått i någon förbindelse med de
upproriske. Dackes tal hade först uppväckt den tanken,
att han kanhända just hos denne eremit kunde finna upp-
lysning om det, som han hittills dolt inom sitt bröst och
som rastlöst drifvit honom omkring samt gifvit anled-
ning till hans ifriga efterforskningar rundt omkring hela
trakten.
Med fördubblad skyndsamhet sökte han nu att närma
sig patern, och det lyckades, då denne ett par minuter
blef stillastående vid en korsväg, vändande sina ängsliga
blickar till höger och venster, liksom han tvekat, hvilken-
dera vägen vore den rätta. Men ändtligen följde han den,
som gick rakt fram, och ju längre han gick och pröfvande
betraktade trädgrupperna och vägens krökningar, desto tyd-
ligare lät han genom ett tillfredsställande nickande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
