Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
sakerna voro plumpt sammanfogade och just ieke beräknade
för beqvämlighet: allt var betäckt af dam; endast altaret
var snyggt och rikt beklädt mecl röd sammet, stickad med
guld. Med åtbörder af den häftigaste hunger förtärde
dvergen den framsatta maten, i det han understundom ka-
stade lurande blickar på eremiten, som, vändande honom
ryggen, frammumlade långa böner. Då Vippel märkte, att
denne var försänkt i sin andakt och icke mera gaf akt på
Honom, framdrog han hastigt ur sin gördel en liten flaska,
hvars innehåll han till hälften slog i den andra bägaren,
som ännu stod orörd och som var bestämd för Simon sjelf.
Men i den hast, hvarmed han verkstälde detta, omstörtade
han sin egen, hvilken han nästan redan tömt, och störd
utaf detta buller, uppreste eremiten sig hastigt och kastade
en genomträngande blick på dvergen, som skyndsamt gömde
handen, hvari han höll flaskan i sin barm. Eremiten knä-
föll åter lugnt på trappstegen till altaret och fortsatte, efter
utseendet, sin bön.
Vippel jsatt liksom förstenad vid bordet; han vågade
knappt andas, och stora svettdroppar framträngde på hans
panna; men hastigt tycktes han återkomma till sig sjelf,
sprang upp ifrån sin stol, stötte med en plump rörelse
äfven omkull den andra bägaren och sade, i det eremiten
steg upp: »Du ber före måltiden; jag plägar göra det
efter den !» och knäföll framför altaret, vändande sina blic-
kar, såsom under en innerlig bön, till den heliga kors-
bilden.
Simon tycktes icke fästa någon uppmärksamhet vid
vid allt detta; hans anletsdrag förblefvo stela och dystra;
men i hans mörka ögon flammade en mörk låga.. Han gick
långsämt och med tysta steg till dörren, riglade den, fram-
trädde derpå till bordet, tog den andra kullslagna bägaren,
hvilken han förut bestämt för sig sjelf, pröfvade färgen och
lukten af den ännu deri qvarblifna drycken, satte bägaren
derefter hårdt ned på bordet, och hans bleka ansigte för-
vred sig på ett rysligt sätt.
Dvergen, som tycktes bedja, men likväl obemärkt följt
alla eremitens rörelser, bäfvade, och bad sakta utur inner-
7
Nils Dacke. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
