Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
träffa den fångnes hjerta; då han såg denne ligga såsom
en redan från verlden skild varelse, och icke med den rin-
gaste darrning förråda någon fraktan ; — då blixtrade
Vippels små, grå ögon såsom eldgnistor. Med en kramp-
aktig rörelse rusade han mot Simon och stötte den brin-
nande facklan ined en vild kraft i ögonen på denne, i det
han ropade till honom: »Måtte lågan förtära dina ögon,
mördare, så att du aldrig mer kan finna ett ädelt hjerta
såsom mål för din dolk!»
Döfvad af smärtan, föll eremiten med ett högt rop
till jorden; hastigt som blixten fattade Vippel dolken, som
fallit ur mördarens hand, och utropande: »Herre, du
hjelper!» stötte han det skarpa stålet tre gånger i eremi-
tens hjerta, så att gubben rosslande uppgaf andan.
Hastigt bemägtigade sig Vippel den tanga nyckelknip-
pan och löste fångens fjettrar, i det han, darrande af glädje,
ropade till honom : »Hvem du ock är ; jag återgifver dig
friheten! I dag har Gud hållit dom, han, hvars blick
tränger igenom nattens mörker! Följ mig; lemna den graf,
som tjenade dig till fängelse ; ännu gifves det flera grafvar
att spränga, och vi skola framdraga deras rof i dagsljuset!»
Skyndsamt upptog han den ena facklan, som ännu låg
brinnande på jorden, och drog den befriade, som, nästan
döfvad af den hastiga vexlingen af sitt öde, vacklande följde
honom, bort med sig ur hålan, begaf sig in i gången till
venster, fann snart nyckeln till dörren och öppnade den.
Då nu det klara fackelskenet äfven upplyste detta fängelse,
såg han en qvinlig varelse röra sig derinne, hvilkens matta
ögon fästes på honom.
»Agda!» ropade han glädjedracken. »Agda!» ropade
hans ledsagare förtjust och nedsjönk i samma ögonblick
sanslös vid den fångnas läger.
Efter en lång stunds tystnad sade denna slutligen,
liksom uppvaknande ur en djup dröm: »Hvar är jag? Är
detta den blomstrande fridens land, hvarefter jag så mycket
längtat? — Kommer Axel mig till möte?–––- Ack, nej»,
fortfor hon sorgsen, »jag känner ganska väl mitt fängelse ;
jag är nedsänkt i grafven och lefver likväl! Då smög sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
