Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
»Hårde inan, hvarför uppväckte du mig just nu, då jag
drömde om ett bättre lif? 0, Gud, i ditt paradis är så
skönt; vill du då aldrig inkalla mig i ditt rike? Skall
jag förtvifla i den rysliga natten?»
»Du är redan bekant med grafvens mörker», återtog
Simon, »dödens natt väntar dig, och inom tre minuter be-
täcker hon för alltid dina ögon med sina korpvingar! Usle
kättare, bered dig till döden; men hoppas icke på Gud
eller paradiset; helvetet emottager dig, och du skall icke
på årtusenden ingå i fridens land !»
»Som min bödel, men icke som en Guds tjenare kän-
ner jag dig; derföre förlåter jag dina hårda ord», sade
fången högtidligt. »Du bjuder mig döden? Dör första
gången rör sig en tacksam känsla för dig i mitt bröst!
Ja, döda min kropp, och jublande uppsvingar sig min själ
emot himlen! Ja, befria mig från min fasansfulla tillvaro
och mottag tacksägelse af den döende, hvilkens enda ön-
skan är döden!»
»Så välj», svarade eremiten kallt, »gift eller dolk !
Båda föra hastigt till målet.»
»Din dolk är skarp, den skall fullända det!» sade den
fängslade med stilla undergifvenhet, i det han lugnt be-
traktade den blixtrande dolken i Simons utsträckta band.
»Här, hvarest det matta slaget understundom påminner
mig, att jag ännu lefver, intryck här kraftigt ditt blanka
stål; genomborra mitt hjerta, som låtit mig känna kärlekens
renaste sällhet och skilsmessans bittra qval ! Gud, upptag
nådigt min själ; jag vandrar glad från natten till ljuset!
Jag är beredd — stöt till!»
Dvergen stod darrande bredvid; en sällsam känsla be-
mägtigade sig hans bröst vid anblicken af den tåligt under-
gone. Det var liksom han niåste ropa högt efter hjelp för
den olycklige, liksom han borde störta sig på mördaren
och strypa honom. Likväl kände han snart sin vanmagt,
och vissheten att han sjelf kanhända efter få minuter äfven
var hemfallen åt döden hvilade tryckande på hans klap-
pande hjerta. Men då eremiten med mordbegärliga blickar
befalte honom att lysa närmare, på det han säkert måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
