Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
samhet, min konung, om jag icke får blifva hos mina vän-
ner! Ack, den aning, hvilken Gud ingifvit mig, att de
iinnu lefde, dref mig omkring i verlden för att söka dem.
I ödemarken tänkte jag endast på dem; köld, smärta, hunger
har jag icke känt, då jag tänkte mig dem såsom lefvande,
och att jag skulle framdraga dem ur grafven ! Jag ville
så gerna dö hos mina vänner!» Han förmådde icke tala
mer; den djupaste rörelse hämmade hans ord; och glad
sade konungen till de räddade, som alla utsträckte sina
armar mot den gråtande: »Der, emottagen honom! Jag
lägger honom intill edra bjertan; der är han väl bevarad!
Han har ock förtjent dét! Gamle Arvid, jag skänker dig
några gårdar, hvilka du sjelf vill välja dig. Lef der i ro
och frid med dina barn och Vippel, som du må räkna så-
som ett ibland dem !»
Arvid teg några ögonblick ; derefter fattade han konun-
gens hand, tryckte den bårdt, medan tårarne stodo honom
i ögonen,
»Gud välsigne och bevare min konung!» svarade den
gamle med möda och inneslöts i sin ädle herres armar.
Alla omfamnade åter hvarandra. Afven dvergen trycktes
till deras tacksamma hjertan; och ingen tänkte på hanS
vanskaplighet.
Men Vippel slet sig åter lös, framträdde till konungen
och sade: »Store konung! Värdes ännu förnnna din tack-
samme tjenare en bön.»
»Tala !» svarade konungen.
»Adle konung Gustaf!» sade dvergen. »Du, som sjelf
älskar trohet hos dina tjenare, du kan icke förtörnas öfver
min bön. Jag har i mänga år njutit godt hos den väl
rättvist fördrifne, men nu likväl så olycklige konung Kristian.
Du och ditt fädernesland bafva icke skäl att längre frukta
hans anslag. Låt derföre nu nåd gå för rätt. Du, ditt
fäderneslands räddare, aktar ju ej mer den vanmägtige
gubben, som suckar under tyngden af sina bojor. Ett ord
af dig gäller allt hos konungen af Danmark. Visa derföre
nåd emot din olycklige fiende och laga så,- att hans fängelse
må lindras!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
