Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustafs liöga panna hade ronlnat vid början af dvergens
tal, och de mörka ögonbrynen sammandrogos ; men snart
återtog det ädla ansigtet samma milda uttryck af maje-
stätisk godhet som förut, och han svarade: »Jag vill göra-
som du begärt; redan förut har jag ömkat mig öfver min
gamle fiende.»
Dvergen kysste fållen af konungens mantel, såg mot
höjden och fälde glädjetårar.
Men konungen fortfor: »Gode Gud, du har i dag
gifvit mig en glad dag! Denna lycka vederfars så sällan
konungar! Jag ser mig omgifven af redliga vänner ! Pris
och tack vare dig, Gud! Du skänkte mitt land fred -—
skänk det nu äfven upplysning, dygder och sällbet !»
Slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
