- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
130

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Öfver Kara-korums kam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130
tätare moln, som, upptill hvita, på undersidan blåaktigt
mörka, tycktes ligga likt mjuka kuddar öfver jorden. Där-
för fick man intet intryck af platålandet, men fjärran
i norr anade man en kedja af himmelstormande höjd.
Åt nordväst ser man med fullkomlig tydlighet en hufvud-
kam ; den utgår från vår utsiktspunkt, det är på den vi
stå. Det är Kara-korum-bergen. Hela kammen upp-
träder här som en flackt afrundad ås, utan fast fjäll, men
genomfårad af otaliga smådalar, af hvilka hvar och en
har sin upprinnelse i kammen och småningom skär sig
allt djupare in i dess sidor. Hufvudkammen slingrar sig
som en orm öfver höglandet och erosionsdalarna löpa
i alla riktningar likt grenarna i ett träd. Här förhärska
de horisontala linjerna i landskapet, men längre ned, i
de periferiska trakterna möter blicken vertikala linjer, så-
som i Tjang-tjenmos tvärdalar. Där nere äro landskaps-
bilderna mera imponerande och pittoreska, medan här
uppe jordens ansikte är mera flackt, och här ha stor-
marna sina bon och sina gränslösa tummelplatser i långa
mörka vinternätter.
Qenomisade gingo vi till fots ned till pasströskeln,
där hela karavanen stod samlad; här uppgick höjden till
5,780 meter och det var en grad blidt. Männen sjöngo
icke, de voro för trötta, men vi hade dock all anled-
ning att vara glada, ty alla djuren hade orkat upp med
sina bördor. Åt norr löper en liten dal, som vi lång-
samt följa nedåt. Dess botten är idel gyttja, där djuren
sjunka ner för hvarje steg, och i groparna efter deras
hofvar samlar sig genast grågrumligt vatten. Omkring
oss utbreder sig ett virrvarr af relativt låga, flacka kullar,
alltid fårade af dessa sprickor, som förråda flytjord. Ett
flöde slingrar i dalens midt, ljudlöst, utan forsar; för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free