- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
131

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Öfver Kara-korums kam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131
öfrigt är hela nejden vattendränkt, och på vatten skulle
vi icke ännu lida brist.
Icke ett grässtrå syntes vid den punkt där vi läg-
rade; det tjänade till intet att släppa djuren lösa, utan
de hopbundos parvis och fingo stå och vänta tills solen
gick ner. Så slog sig Guffaru ned på en filtmatta med
en säck majs framför sig, fyllde en träskål därmed och
tömde den i en framsträckt påse, som af en ladaki häng-
des under nosen på hvarje häst. Och så sprungo män-
nen af och an, tills alla djuren fått sin beskärda del,
och de torra, hårda majskornen knastrade så trefligt
mellan de hungriga djurens tänder. Ladakihästarna väg-
rade: bestämdt att äta majs och fingo i stället korn. De
gnägga så fryntligt, då påsarna bäras fram; men länge
varade icke glädjen; knaprandet upphör småningom, och
med hängande hufvud, blundande och trötta invänta de
en ny lång natt.
Några löshästar voro lastade med torra japkakplantor;
vid lägret n : r II fanns ej ett spår af bränsle. Vi äro på
5,55’2 meters höjd.
På morgonen togo vi farväl af Tankses kotidar Tjenmo
och Pobrangs numberdar Sampul, som nu återvände. De
skulle snart åter få njuta af varma vindar och vänliga
dagars solljus. Jämte riklig betalning för god tjänst fingo
de betyg i berömmande ordalag. De medtogo post från
mig och skulle, om de mötte buden från Leh, ge dem
upplysningar om vägen. Vårt följe minskades sålunda
med sex man, tre hästar och sju jakar.
I min afdelning voro vi nu blott tre man, nämligen
utom mig själf Robert, till häst, och Rehim Ali, till
fots. Vi följa bäcken i en båge mot norr med kullriga
berg på sidorna. Landet är liksom dödt, ej ett grässtrå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free