- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
132

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Öfver Kara-korums kam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132
synes, ej ett spår af en förlupen antilop; det är som om
allt organiskt lif blifvit bannlyst härifrån. Men längre
fram uppdyka spår af människors besök. Där synes en
svag, ljus strimma i marken som af en stig, icke trampad
på länge, och vid dess sida ett cylinderformigt kummel
med en toppsten öfverst. Och vid ett ställe lågo flera
skallar af hästar och jakar. Jägare sades dock aldrig för-
irra sig hit; kanske var det ett minne från Survey of Indias
kartläggningsarbeten eller från någon af de europeiska
pioniärer, som för många år sedan rest mellan Ost-
Turkestan och Indien.
Vädret var tibetanskt. Den ena hagelbyn efter den
andra kylde oss och svepte sina svala skurar i ansiktet
på oss, men solen lyste dock alltid någonstans inom
synkretsen. Långa hagelfransar hängde ned från moln,
som sågo helt obetydliga ut, men de förmådde icke göra
marken hvit; den förblef torr som fnöske, i motsats mot
de fuktiga sluttningarna på ömse sidor om Kara-korums
kam. Det dammade till och med efter hästarna. Långt
framför oss synas ett par svarta prickar i den gulgrå
terrängen — det är en häst och hans ledsagare som blifvit
efter.
Karavanens långa tåg ses oerhördt långsamt röra sig
utmed en sluttning. De stanna, de ha alltså funnit bete!
Ack nej, marken är lika steril som den varit under dagens
19 kilometer. På samma sätt som i går fingo djuren stå
bundna, med remmarna till sina korn- och majspåsar
hängande öfver nacken.
I skymningen kallade jag Muhamed Isa till krigsråd :
»Hur länge kunna djuren stå ut, om vi icke finna
bete?»
»I två månader, herre, men dessförinnan finna vi gräs.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free