- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
165

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I storm på sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165
det ju bra; månens skära lyser så klart, och innan den
gått ned, ha vi väl en ny udde.
I yrande fradga och fräsande skum jagade vi förbi
udden, och inom en sekund var det för sent att gå in i
lä, om vi aldrig så gärna hade velat, ty bränningens brus
dog klanglöst bort bakom oss och framför oss hade vi
åter stort öppet, nattsvart gapande vatten, i fjärran be-
gräns.adt af en knappt märkbar landkontur, en ny udde
från södra strandens flacka gruskägla.
Så jaga vi framåt öfver den upprörda sjön. Ibland
hajar man till, da man hör dessa väldiga, öfverfallande
vågor bakom sig. Dånet kommer närmare, jag vänder mig
om, det ser ut som om vi räddningslöst skulle tryckas
ned under den vältrande och rullande kammen, i väster
dröjer ännu ett svagt återsken af det flyende ljuset, som
bryter sig genom den annalkande vågkammen och färgar
den smaragdgrön. Dess skum sönderpiskas af stormen
och ger oss en kylande dusch. Den når oss och lyfter
båten helt sakta, och så går det vidare mot östra stran-
den, som Rehim Ali anser oupphinnelig.
Nu är seglet krithvitt i månskenet, och öfver dess
duk rör sig min skugga upp och ned allt efter båtens dopp-
ningar. Rehim Ali är halfdöd af förskräckelse; han har
krupit ihop som en igelkott på båtens botten med ansiktet
begratdt i min ulster, för att slippa se den upprörda sjön.
Han talar icke längre, han har funnit sig i sitt öde och
bidar blott sin sista stund. Det är omöjligt att göra
sig ett begrepp om afståndet till östra stranden, där jag tog
för gifvet att en landning icke gärna kunde bli annat än ett
skeppsbrott. Funnes klippor och skär vid stranden, skulle
vi krossas och tillintetgöras i bränningen, och vore stran-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free