Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I storm på sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
den långgrund, skulle vi kantra och som ett flarn slungas
upp på land af väldiga, rullande vågor.
Ur det otydliga nattliga kaos, som omger oss, fram-
skymtar bränningen vid uddens spets; den är vildare än
de föregående, ty vågorna ha blifvit högre, ju större ytor
af sjön vi lämnat bakom oss. Jag försöker att gå in i lä,
men stormen drifver oss ut igen, och innan man vet
ordet af, är man åter långt från land. Det kyler på,
men jag fryser ej, spänningen är för stor, här gäller det
lifvet. Förgäfves spanar jag efter männens signaleld, ha
de icke lydt order, eller är det så långt till stranden att
elden icke synes? Jag lyckas lösgöra akterbänken och siar
mig ned på båtens botten, där jag har något lä för den
isande blåsten. Bakom oss gör den splittrade mångatan
vågorna än hemskare än förut. De äro nu kolossala och
man ser blott en våg i taget.
De nattliga timmarna skrida, och så går månen ned.
Först nu är det mörkt, genomträngande mörkt, blott
stjärnorna tindra som bloss öfver oss, eljes är allting ram-
svart. Min högra hand domnar, halft förfrusen, kring
rorpinn; jag tycker mig känna hur båten nästan flyger
mot öster, men vågorna rulla förbi oss, de äro snabbare
än vi. Gång på gång frågar jag Rehim Ali, om icke han
med sina kattögon kan se östra strandbränningen. Han
kastar en flyktig blick öfver relingen, svarar att det är
ändlöst långt ännu, och så borrar han ner ansiktet i
ulstern igen. Spänningen ökas, ty hur det än är, så
nalkas vi dock det ögonblick, då man kan vänta att båten
handlöst skall kastas upp på stranden. Jag hoppas att
sjön är så stor, att vi kunna fortsätta den vilda jakten till
dagbräckningen, men nej, det är otänkbart, sa stora sjöar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
