- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
171

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I storm på sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171
»Finns här intet som vi kunna bränna? jo, vänta,
vi ha ju lodlinäns trärulle och dess ram, tag hit dem
genast.»
Obarmhärtigt bryta vi sönder detta mästerprof på
Miuhamed Isas snickarkonst, och med våra knifvar stycka
vi ramen, dock så att de våta spånen läggas åt sidan,
medan de inre torra ribborna användas till bränsle. De
bilidade en hel liten hög. Blott ett par fingo offras
i taget, och med tillhjälp af ett par hvita blad ur anteck-
ningsboken fick jag eld på dem. Vår brasa är liten och
oansenlig, men värmer härligt och våra händer tina upp.
Vi1 sitta lutade alldeles öfver elden och underhålla den
blott med största sparsamhet, i det att endast då och då en
stiicka lägges på. Jag tar af mig kläderna för att vrida ur
dem och torka dem; Rehim Ali torkar min ulster, som
är mitt hopp för natten; pälsen är tillspillogifven. Hur
långt är det till dagningen? Ack, flera timmar ännu!
Rullen och väfven ha vi i reserv, men länge kan detta
ringa bränsleförråd icke räcka, och jag motser med bäfvan
den stund, då kölden skall tvinga oss att offra masten
och bänkarna. Minuterna gå så långsamt, vi tala icke
mycket, vi bara längta efter solen. Blott vi få kläderna
någorlunda torra, kunna vi koka vatten i öskaret af bleck
för att få något varmt i oss.
Och dock hade vi all anledning att vara glada öfver
ått ha sluppit ifrån för så godt pris. Aldrig skall jag
glömma Lake Lighten, Wellbys och Deasys sjö. Den
haide varit vårt sällskap i flera dagar. Dess strand hade
tagit sju af våra hästar och sett våra vänner draga hemåt
med den sista posten. För oss hade denna sjö tett sig
strålande fager, i ljusa lätta färgtoner, men också ram-
svart som en graf i nattens famn; den hade legat där
spieglande och blank i glödande sommarsol; men den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free