Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I storm på sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
hade också visat oss tänderna, bländande hvita af skum
och fradga; nyss hade vi varit nära att i solhettan stekas
öfver dess okända djup af kristallklart, vårgrönt vatten,
nu höllo vi på att förfrysa i bitande vinterköld på dess
strand; nyss hade den legat där så tyst, att man knappt
vågade tala för att icke störa friden, nu dånade den i lös-
släppt raseri. Dess stränder hade bjudit på gräs, källor
och bränsle, men för de nattliga seglarna hade sjön före-
fallit oändligt lång; den östra stranden hade undflytt oss
hela dagen, vi hade sett solen stiga och sjunka och dala i
ett ’haf af eld och purpur, och vi hade sett månen beskrifva
sin korta bana, innan vi nådde vårt mål, där strandbrän-
ningen dånade Och mötte oss i sin kalla sköljande famn.
En sublim seglats hade vi haft i den lilla tygbåten, pikant
och spännande; tre gånger hade det hängt på ett hår
vid sanduddarna, där vi nästan snuddade vid botten,
och hade vi kantrat, så hade vi väl knappast kunnat
nå land innan greppet kring lifräddningsbojen förlamats
i det iskalla vattnet. Grandiosa sjö! Endast jakarna,
vildåsnorna och antiloperna finna en fristad på dess
stränder; endast gletschrar och snöfält och de eviga
stjärnorna spegla sig i dess vattenyta; och stillheten störes
blott af dess egna böljesånger och af de segersälla krigs-
hymner, västanstormarna spela på dess tangenter af sma-
ragdgrönt vatten.
Nu voro vi i alla fall i land med lif och lemmar i
behåll, längtade efter daggryningen, sparade på elden, blott
då och då med en ny pinne hindrande den från att
slockna. Någon sömn kunde det icke bli tal om, vi hade
då förfrusit. Ibland dåsade vi af, nedhukade öfver den
flämtande lågan, och Rehim Ali gnolade en stund för att
hjälpa tiden att gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
