- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
177

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. »Antingen i vargarnas gap — eller ett skeppsbrott»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177
Den 24 september bief också en minnesrik dag —
underligt att mina tibetanska sjöfärder alltid slutade med
äfventyr. Af mina ladakis hade fem varit i tjänst hos
Deasy eller Rawling, och ett par af dem försäkrade mig
att en blänkande punkt, som syntes i ostsydost, var den
källa, där kapten Deasy lägrat under tio dagar i juli
1896 och som han i sin bok kallar »Fever Camp». Upp-
giften stämde också med hans karta, och Muhamed Isa
fick order att gå dit med karavanen och att vid mörk-
rets inbrott vid närmaste strand göra upp en stor signal-
eld och hålla ett par hästar i beredskap.
Vår plan var att gå mot ostnordost till norra stran-
den, samt därifrån söderut rakt på signalelden. Rehim
Ali fick nu hjälp af Robert, som längre fram utbildade
sig till en förträfflig sjöman. Sjön låg nästan alldeles
lugn, dess vatten är mera grönaktigt, på grund af dess
ringa djup, men det är lika klart som hos den västra
grannen. Det är så salt, att våra händer, båten, årorna,
ja allt, som varit i beröring därmed, glimma af idel salt-
kristaller. Botten består mest af lera, som sammanbakat
sig med kristalliseradt salt till stenhårda kakor och block,
och man får vara ytterst försiktig, då båten bäres ut i
sjön och tills den flyter, ty dessa kakor hafva knifskarpa
kanter och hörn. Sjön är en tämligen elliptisk saltgöl,
med mycket flacka stränder, och ingenstädes gå bergen
fram till stranden.
Vi togo i allsköns ro den första lodningslinjen, dia-
gonalt öfver sjön, och jag styrde mot det inpejlade märket.
Klockan 1 hade vi 9,5° i vattnet och 10,3° i luften.
Djupet ökades mycket regelbundet och dess maximum
uppgick ej långt från norra stranden till 16,i meter. Ro-
bert njöt af den trefliga färden och bad att hädanefter
12. — Transhimalaya. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free