Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. »Antingen i vargarnas gap — eller ett skeppsbrott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
alltid få vara med, hvilket jag så mycket hellre beviljade,
som han alltid var glad och lifvad och dessutom till
verklig nytta vid alla observationer. Rehim Ali var tyd-
ligen hungrig, ty han satt och rodde med den ena han-
den och fiskade efter sin brödpåse under bänken med
den andra.
En liten vik vid norra stranden tjänade till land-
ningsplats. Efter att hafva tagit kännedom om omgif-
ningarna, intogo vi en hastig frukost af bröd, apelsin-
marmelad och gåslefver samt vatten. Mina följeslagare
hade medtagit socker, tekanna och emaljerade bägare,
men glömt teet, en försummelse som dock endast ytter-
ligare hjälpte upp vårt goda humör.
Och så lade vi ut igen för att styra mot källan i
sydost. Just från landningsplatsen löpte mot ostsydost
en rad af stenblock och saltklumpar, och sjön var här
så grund, att vi försiktigt måste stöta båten framåt. Just
då vi stötte ut från det sista blocket, där vi tagit ett
stenprof, uppstack västlig blåst, sjöns yta krusades och
mörknade, och på ett par minuter gingo de salta böl-
jorna med gäss.
»Upp med seglet och ned med zinksvärden!» För-
öfver skiftade sjön i rödviolett, ett återsken från botten-
lerans färg; där måste vara grundt, men vi skulle nog
klara oss öfver.
»Ser ni de där små hvita tromberna i sydväst, det
är stormens förelöpare, som rör upp saltstoftet,» sade
jag-
»Ja, blir det hård storm här, så rifves båten sönder
i den skarpkantiga botten innan vi nå land,» anmärkte
Robert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
