Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. »Antingen i vargarnas gap — eller ett skeppsbrott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
långt, och åter gingo ett par timmar. På engelska och
turki kommenderade jag rodden, ty nu hade vi våg-
gången rakt från sidan, och parerade vi ej de fram-
rullande skumkammarna, kunde de fylla och sänka båten;
vi måste gå upp emot dem då de kommo.
Situationen var ytterst spännande, men ännu gick
allting bra. Båten klöf vågorna fint, och endast då och
då fingo vi en dusch af stänket. Det kändes svalkande
och salt på läpparna och droppade ned på halsen. Åter
t°g Jag några lödningar. Robert afläste linan; tio meter,
sedan åtta och slutligen sex.
»Nu kan södra stranden inte vara långt borta,» sade
jag; men mina följeslagare voro alldeles tysta och sutto
som om de lyssnade. »Hvad är det?» frågade jag.
»Hård västlig storm,» svarade Rehim Ali och sänkte
sin åra.
Ja, där hördes ett aflägset, jämnt sus som kom allt
närmare. Det var stormen, som med fördubblad styrka
svepte öfver sjön och piskade skumstänket från våg-
topparna.
»Vi hinna icke stranden förr än han är öfver oss,
han måste vara här om en minut, hör hur det dånar.
Master, vi kantra, om vågorna bli dubbelt så höga
som nu.»’
Med häpnadsväckande hastighet ökade sjöarna i
höjd, mångatans serpentiner blefvo allt större, vi gungade
som i en enorm hängmatta. Nyss hade lodlinan gifvit
sex meter; om en stund skulle båten skrapa i den hårda
saltbotten, då den befunne sig i dalen mellan ett par
vågor. Zinksvärden slogo mot båtens sidor, båten
krängde och hoppade, man fick sitta stadigt och ta spjärn
med fotterna för att ej kastas öfver bord. Där kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
