Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. »Antingen i vargarnas gap — eller ett skeppsbrott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
en otäck våg som ett allt uppslukande troll öfver oss;
men båten rider öfver den, och i nästa ögonblick äro vi
så djupt nere i en vågdal, att hela horisonten skymmes af
nästa kam. På dennas mottagande voro vi emellertid ej
färdiga i tid; den löpte utmed relingen och gaf oss ett
ordentligt fotbad.
»Master, det här ser farligt ut.»
»Ja, trefligt är det inte, men var bara lugn. Att
landa i sådan sjö är absolut omöjligt. Vi måste vända
och hålla öppna sjön, vid midnatt stannar nog stormen
och vi kunna då landa.»
»Om vi blott orka ro så länge.»
»Vi reda oss med seglet.»
»Ännu är jag icke trött.»
»Att landa vid södra stranden skulle medföra ett
säkert skeppsbrott; vi skulle alla bli genomblöta, och
det kunde bli lifsfarligt i natt, då vi ej kunna räkna på
ringaste hjälp från karavanen. Vi skulle förfrysa före
morgonen, och att finna bränsle innan månen går ned,
är otänkbart, helst som saltslätterna i söder äro absolut
sterila. Nej, låt oss vända!»
I samma ögonblick kändes en häftig stöt, som kom
båten att darra. Babords åra, som fördes af Rehim Ali,
hade törnat i botten och sprang loss ur sin klyka med en
klang. I sista minuten fick dock Rehim tag i åran och
ropade samtidigt: »Det är blott ett stenkast till land!»
»Hvad vill detta säga, sjön är ju nästan lugn här.»
»Master, strax i väster går en udde ut i sjön, det
är den som ger oss lä.»
»Skönt, då äro vi räddade; ro sakta inåt tills båten
tar botten.» Detta skedde snart nog; seglet beslogs och
masten fälldes. Vi togo af oss om benen, gingo i vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
