Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. »Antingen i vargarnas gap — eller ett skeppsbrott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
och halade upp båten på det torra. I det med salt
mättade och till 5° afkylda vattnet blefvo mina fotter
så stelfrusna, att jag ej kunde stå på dem utan måste
sätta mig och linda in dem i ulstern. Vi hade hittat en
liten relativt torr plätt af saltkakor; d. v. s. allting var
genomfuktigt, men den var i alla fall det bästa som
fanns.’ Ty rundt omkring oss stod vatten och stranden
var oerhördt flack. Hur långt det kunde vara till verk-
ligt torr mark, var omöjligt att afgöra, ty långt inåt
land såg man mångatans matt belysta bana.
Medan jag satt och försökte gnida lif i mina fötter,
plockade de andra upp alla våra grejor på vår fattiga
saltö. Därpå togs båten sönder och båda halfvorna ställ-
des upp till skärmar för lä. Kl. 9 hade vi — 0,5°, och
vid midnatt — 8°; här var dock varmare än de före-
gående dagarna, ty sjövattnet behåller ännu något af
sommarluftens värme. Muhamed Isa hade af en tom-
låda gjort en ny rulle med ställning och väf för lod-
linan, och den offrades naturligtvis genast till bränsle.
Äter togo vi fram proviantpåsarna och vattenkan-
norna och drucko den ena bägaren efter den andra af
sjudande varmt sockervatten och låtsades att det var te.
Så länge elden räckte fröso vi icke —■ men sedan, en
sådan natt! Blåsten mojnade vid tiotiden, men därpå
kom nattkölden. Vi lade oss på lifräddningsdynorna för
att ej vara i direkt beröring med saltmarken; Robert
hade päls, jag ulster och Rehim Ali fick svepa in sig i
seglet. Han sof på huk med pannan i marken, liksom
muhamedanerna bruka, och han sof verkligen. Robert
och jag rullade ihop oss som nystan, men hvad hjälpte
det; när man är på vippen att förfrysa, kan man icke
sofva. Mina fötter voro känslolösa, men den trösten hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
