Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. »Antingen i vargarnas gap — eller ett skeppsbrott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
»Tänker master göra många sådana här sjöresor?»
»Ja, helt säkert om tillfälle erbjuder sig, men jag
misstänker, att vinterkölden snart kommer att göra dem
omöjliga.»
»Blir det kallare än nu?»
»Ja, detta är ett intet mot hvad det blir om ett par
månader.»
»Hvad är klockan, master?»
»Nu är hon två, och snart är det sex timmar vi
legat här i träsket.»
Så dåsa vi till ett tag igen, dock utan att få ens en
minuts sömn, och tid efter annan meddelar Robert, hur
många af hans tår som äro förfrusna. Klockan tre ut-
ropar han efter en lång stunds tystnad: »Nu har jag
inte känsel i en enda tå.»
»Snart kommer solen!» En kvart öfver fyra börjar
det ljusna svagt. Vi äro så stelfrusna, att vi knappt
kunna resa oss. Men vi krångla oss småningom upp och
stampa. Så sätta vi oss på huk igen öfver den iskalla
askan af aftonens eld. Oupphörligt se vi emot öster och
iakttaga hur den nya dagen långsamt tittar öfver bergen,
liksom kännande sig för. Klockan fem börja de högsta
snötopparna att lysa i purpur, svaga skuggor af oss af-
teckna sig mot båtens botten och så stiger solen, kall
och ljus och bländande gul öfver kammen i öster. Då
komma lifsandarna åter långsamt i gång. Rehim Ali har
varit försvunnen under en timmes tid, men nu synes
han klafsande i saltträsket med en stor binge bränsle på
ryggen, och snart ha vi en sprakande eld i ordning. Vi
ta af oss det mesta för att bli af med de nattkylda kläderna
och värma kroppen direkt öfver lågorna, och snart äro
vi uppmjukade i lederna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
