Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Stora förluster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
»Se hur det bolmar; det måste vara någon mening
med denna stora eld!»
»Ja, en sannskyldig spökeld, en S: t Elmseld, en eld
upptänd af sjöns gudar blott för att förvilla oss.»
»Jag tror att det är posten, men hemsk ser denna
eld ut,» sade Rehim Ali och rodde på det mesta han
orkade.
»Var lugn du, är det posten få vi höra af honom
före kvällen; för min del tror jag att glöden helt enkelt
legat och pyrt i lä under dagens lopp och att, då vin-
den vände sig, någon reservhög af torr gödsel fattat
eld och nu i den nordliga blåsten fått ny fart.»
Klockan sex voro vi åter »hemma» och efter en väl-
behöflig middag kallade jag Muhamed Isa och Sonam
Tsering till rådplägning.
»Hur många hästar ha vi kvar?»
»Fyrtio.»
»Hur många mulor?»
»Trettiofyra.»
»Äro de i någorlunda god kondition?»
»Nej, sahib, icke alla; fyra af mina hästar, sex af
Sonams samt fem mulor äro dödskandidater.»
»Vi ha alltså att vänta ytterligare afbränningar under
de närmaste dagarna?»
»Ja tyvärr, men för att rädda hvad som räddas kan.
göra vi nu till regel att endast de starka djuren få korn
och majs, dödskandidaterna få sköta sig själfva tills deras
stund kommer. De äro i alla fall tillspillogifna.»
»Det är barbariskt; låt dem åtminstone få något;
kanske somliga af dem kunna räddas.»
»Vi måste spara på furaget, sahib.»
Karavanbaschis anordningar voro kloka men grymma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
