Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Stora förluster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Hur härlig var icke solnedgången denna afton ! Stel-
frusna hade vi just landat och sutto nu och värmde
oss kring en eld. Molnen skockade sig i väster liksom
för att ta farväl af solen. Genom en lucka i dem be-
lyste hon bergens högsta sluttningar i skarlakansröda,
briljanta färgskiftningar, under det att landskapet och
sjön lågo i kompakt skugga. Aftonrodnaden var ändå
grannare. Hela himlen flammade i brandgult och rödt,
likt återskenet från en öfverhettad smältugn. Det glödde
och brann bland molnen och från skyarna i öster ned-
hängde bländröda fransar, det var som om de droppat
och runnit af blod, och jag kom ofrivilligt att tänka på
våra döda hästar.
Klockan sju kom stormen — det var tredje kvällen,
vi haft hård ostlig storm, en vindriktning, som eljes är
ytterst sällsynt i Tibet. Den kom som ett slag och
gjorde slut på friden, stannade alla samtal, afbröt alla
arbeten, släckte lägereldarna, svepte hela moln af sand
och stoft in i mitt tält och störde våra trötta djur i
deras bete. Ty i storm beta de icke. De ställa sig med
svansen mot blåsten, hålla alla fyra benen så nära hvar-
andra som möjligt och låta hufvudena hänga. Och så
stå de och vänta tills det åter blir lugnt. De fingo
vänta hela natten, dåsiga och tunga, drömmande om
hårda mäns hjärtlöshet och om de fridfulla solbelysta
backarna vid Tankse och Leh. Med Muhamed Isa inspek-
terade jag dem på kvällen. Månen sken klar, men dess
kalla, blåbleka sken tycktes göra den genomträngande
blåsten mer isande än vanligt. Djuren stodo där som
mörka vålnader i natten, orörliga som om de redan för-
vandlats till isstoder. O, grymma, obarmhärtiga storm,
o, rastlöst klagande vind, äro icke djurens lidanden stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
