- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
223

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I okändt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223
gått i förväg och öfverraskat en fyraårig jak, som låg
och solade sig i en backe. Skyddad af terrängen, hade
skytten kunnat smyga sig helt nära och den första kulan
stannade i bäckenet. Den ur sina funderingar så fatalt
väckta jaken rusade upp och fick en ny kula i bogen.
Han rusade då utför branten och kom stendöd på hufvu-
det ned i dalbotten, där tälten med anledning häraf upp-
slogos. Han var redan flådd och styckad, då vi nådde
platsen, och det mörkröda köttet med en violett skiftning i
lårpartierna låg och lyste i solen. Magen var kolossal
och full af gräs, lafvar och mossa — ingen under att han
behöfde hvila sig efter ett sådant frosseri. Hufvudet
blef dekorativt uppsatt vid foten af en bergknalle, och
invid denna trofé fotograferades skytten. Ladakis fingo
tillsägelse att äta sig ordentligt mätta, ty vi kunde ej be-
lasta oss med någon extra bärning. Allt fett tillvaratogs och
jag fick märgen. Då vi lämnade platsen, fanns inte
mycket kvar, och jag misstänker att ladakis togo med sig
några sköna bitar i sina privata matväskor.
I sällskap med en örn kalasade korparna kring det
blodiga skelettet. De äro nu elfva och deras vingar glänsa
som blått stål i solen. I karavanen känna de sig full-
komligt hemmastadda och äro halftama. Hundarna ägna
dem ingen uppmärksamhet vidare och behandlas af kor-
parna med förakt och ironi.
Dagen den 17 oktober var ansträngande; det blåste
elakt från väster och temperaturen orkade icke öfver
— 5,i° klockan 1. Vi skrida uppåt mot ett pass, men
lägra dessförinnan. Klockan nio var det — 12,6° och i
tältet kunde jag inte få mer än —4,2°, ty blåsten drifver
ut den lilla värme, som sprider sig från glödfatet. Mini-
mum blef också — 28,2°, den lägsta temperatur vi hit-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free