- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
230

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Olycksdagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230
kring oss, än blir man stekt, än förfrusen, det är äkta
tibetanskt väder, oberäkneligt och nyckfullt. Åter en död
häst! För att förkorta hans lidanden hade männen skurit
halsen af honom, och den af kölden stelnade blodström-
men täcktes af yrsnön. Vi streta upp mot ett nytt pass
och följa sedan krönet af en kam, men terrängen är
vidrig och förstörande. Slutligen rida vi ned genom
en flack dal, som småningom svänger mot norr; i söder
står en mäktig bergskam. Muhamed Isa har fått order att
hålla så mycket som möjligt mot sydost, men villrådig
om vägen har han lägrat i kröken. Själf hade han med
två man gått vidare för att rekognoscera. Han återkom
vid fyratiden och sade att vi hade knappt tre timmars väg
till öppet land. Min första tanke var att genast bryta
upp, ty här vid lägret XLVI fanns intet bete och djuren
voro så hungriga, att de stodo och sökte komma åt hvar-
andras svansar och packsadlar. En häst var bokstaf-
ligen utan tagel i svansen, men den hade gått åt före-
gående natt. De gamla bepröfvade i följet trodde dock,
att det vore bättre att bryta upp tidigt på morgonen.
Jag gaf därför order att allt ris, vi behöfde för fyr-
tio dagar, skulle förvaras, men det öfriga, uppblandadt
med majs och korn, gifvas åt djuren. Medan de knap-
rade i sina nospåsar, kommo emellertid gubbarna på andra
tankar och Muhamed Isa frågade, om vi icke kunde få
bryta upp.
»Jo, gärna, men det är kolmörkt om en timme.»
»Jag hittar; vi behöfva blott följa spåret i snön.»
Så började uppbrottsstimmet och det knarrande
trampet i snön, men de vanliga sångerna hade frusit bort.
Det var 15° kallt och hård västlig blåst. Allt togs med
utom Roberts och mina saker och köket. En mula, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free