Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Olycksdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
vägrade att följa med, fick bli kvar hos oss. Inga eldar
lyste upp det mörka tåget, med hästarna i têten och
fåren sist. Det aflägsnade sig långsamt och männens ma-
ningsrop ljödo allt svagare, och så försvann karavanen i
det bleka månskenet. Stelfrusen gick jag åter in i mitt
tält. Efter en kvart kom en man tillbaka ledande en
mula, som inte orkade längre. Vi hade alltså två döds-
kandidater hos oss.
Och så kom natten. Luften var alldeles klar och
stilla, stjärnorna gnistrade som diamanter, upplysta af elek-
triskt ljus och köldvågorna svepte bitande kring våra tält.
Mellan dem hade Tsering, Rabsang, Rehim Ali och Bolu
krupit ihop under sina don i en enda klunga. Så länge
jag var vaken hörde jag den oförbrännerlige Tsering be-
rätta röfvarhistorier ur djupet af sina pälsars ide, och de
andra läto ibland höra ett underjordiskt fnitter. De äro
märkvärdiga, dessa ladakis, ingen köld tycks bita på dem,
medan jag i mitt tält blott stundtals kunde sofva.
Hemska, grymma natt bland Tibets ödsliga fjäll! Köl-
den sjönk till —27,4°, och det var för mycket för de två
mulor, hvilka såsom vrak lämnats hos oss. Den ena
slocknade redan vid midnatt, och det var samma djur,
som Sonam Tsering redan första dagen velat skicka till-
baka till Leh såsom odugligt. Vi försökte då kursa bort
mulan mot en häst, men när ingen ville ha henne, fick
hon följa med. Hon blef därför ifrån början van vid att
gå med hästarna och höll sedan alltid ihop med dem.
Till allmän förvåning kryade hon till sig och gick alltid
i têten som ett godt exempel för hästarna. Nu låg hon
där iskall och trähård med uppsvälld buk och utspärrade
ben ; om man rest henne, skulle hon ha stått för sig själf.
Sonam Tsering grät, när han fick höra att hon lämnat oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
