- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
277

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. De första nomaderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277
rusade en flock arga hundar mot oss. Några män, kvin-
nor och barn kommo ut för att se hvad som var å
färde. Karavanen hade därför lägrat i närheten, vid västra
stranden af sjön Dungtsa-tso (4,914 m.), och inom kort hade
vi fyra nya tibetaner på besök. Äfven de voro från Gertse,
hade anländt för tio dagar sedan och skulle stanna här
i tre månader. I de sex tälten funnos fyrtio invånare,
som inalles ägde tusen får, sextio jakar och fyrtio hästar.
Den äldste af våra nya vänner var en halt gubbe om
53 år, som hette Lobsang Tsering. Han skänkte mig en
bunke fårmjölk och en knippa rökelsestickor af det slag,
som uppsättas i templen. Han var villig att sälja tre
stora jakar för 23 rupees och vi togo dem utan be-
tänkande.
Sedan karavanen följande morgon brutit upp, infunno
sig ett par andra tibetaner, som voro mycket angelägna
om att få sälja ett par jakar till. Då jag sade att våra
pengar voro i förväg, bådo de att få följa med till nästa
läger, där handeln kunde uppgöras. Den kvällen voro
vi alltså ägare till tio prima jakar, för hvilka Tundup
Sonam utnämndes till chef och ledare. Våra sista mulor
och hästar gingo nu under lätta bördor, och jag gladde
mig åt hoppet att kunna rädda dem alla. Men just här
frös en mula ihjäl i 32,9° köld.
Dagsleden förde kring sjön och upp i en bred dal
mot sydost. Midt ibland nomadernas jakar betade 150
kulaner helt fridfullt. En yngling visade karavanen vägen,
och gubben Lobsang Tsering red som en härold fram-
för mig på en präktig gul häst, som han till intet pris
ville sälja; Han satt och mumlade böner med en för-
tviflad fart — det lät som surret från en myggkolonn
öfver en lind en sommarafton. Själf red jag åter min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free