Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Våra öden på vägen till Bogtsang-tsangpo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Under den starka köldperioden hade vädret varit
lugnt, men då stormen började igen på natten, blef det
blott 20,t° kallt. Och den nya dagens ridt blef hård.
Vi redo mot SSO och hade stark sydvästlig storm, så att
vi voro nära att storkna i de kaskader af stoftmängd luft,
som jagade fram utmed marken. Ridten förvandlas till,
en tortyr, händerna bli i det närmaste oanvändbara,
kartbladet slites sönder, och vi undra om vi lefvande
skola orka fram till nästa läger. Ansiktet förvrides, för-
ändrar utseende och uttryck. I den hejdlösa blåsten
drar man ofrivilligt ihop ansiktsmusklerna för att skydda
ögonen, en mängd onödiga rynkor uppkomma och bli
hvita af det fina stoft, som fyller dem. Ögonen äro röd-
sprängda och tåras, tårarna trilla utför kinden, frysa och
uppfånga damm. Läpparna äro svullna och spruckna,
och vid naglarna spricker skinnet, så att fingerspetsarna
blöda.
Ändtligen och m-era döda än lefvande nå vi lägret,
där männen med stor möda fått upp Muhamed Isas
tält och lyckats få lif i en eld, som, då den väl tagit
sig, flammar vildt med fladdrande lågor, kastande gnistor
åt alla håll i hvirfvelvindarnas dans. Vi skynda dit för
att få blodet i omlopp, men det tar tid. Småningom
mjukas ansiktsmusklerna åter upp och återtaga sitt van-
liga läge och utseende, man söker bli af med de små
högar af fint stoft, som samlat sig i ögonvrån, man
snyter sig med öfvertygelse midt i lågorna, och det stra-
mar inte längre i mungiporna om man skrattar, ehuru
det finns rasande litet ätt skratta åt. Ett halft dussin af
våra sista mulor komma fram till elden, lockade af vär-
men; Sonam Tsering vill drifva bort dem, men jag låter
dem stå, stackars djur, genomfrusna som de äro. Ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
