- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
284

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Våra öden på vägen till Bogtsang-tsangpo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284
klyftorna. Islam Ahun, som efter Rehim Alis äfventyr
följde mig och Robert, sökte skrämma dem, men de togo
saken lugnt. Han slängde ett skott efter dem, som kom
dem att draga sig tillbaka en bit, men snart voro de
framme igen. Ett af kadavren var illa åtgånget af fyra
stora gamar, hvilka börjat tidigt, ty de voro redan propp-
mätta och hoppade sakta ur vägen då vi redo förbi.
På något afstånd sutto korparna och väntade på sin tur.
Af 58 hästar och 36 mulor återstodo nu tolf och
åtta. Förhållandet mellan spillrorna var alltså nästan det-
samma som mellan de ursprungliga siffrorna. Dock vore
det förhastadt att häraf draga den slutsatsen, att hästar
äro lika goda som mulor i Tibets högland. Hade vi i
stället för Jarkenthästarna haft små härdiga Sanskaris,
skulle utslaget säkerligen ha utfallit till hästarnas förmån.
Men å andra sidan voro våra mulor från Poonch, och
hade vi i stället haft tibetanska mulor, skulle de sanno-
likt ha stått sig bättre än hästarna. Men i Ladak finner
man endast undantagsvis tibetanska mulor.
Längre ned i dalen passerade vi en »mane-ringmo»
eller stenkista, täckt med mane-stenair, och våra män
blefvo upplifvade af dessa hemlandsmärken. Vi redo
uppför en höjd med dominerande utsikt. I SO syntes
en rätt stor sjö, omgifven af hvita gipsfält och terrasser.
Öfver tre i dess västra strandbryn utlöpande klippkammar
nådde vi södra stranden, där läger slogs. Detta var
tydligen Rinak-tjutsän eller »Svarta bergets varma källa»,
ty allting stämde väl öfverens med den beskrifning, Lob-
sang Tsering gifvit på denna plats.
Nu skrefvo vi den 25 november, eller den dag som
jag angifvit åt öfverste Dunlop Smith såsom sannolik
för vår ankomst till Dangra-jum-tso. Posten borde alltså

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free