Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Våra öden på vägen till Bogtsang-tsangpo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
krithvit och dolde karavanspåret, men de dalar vi följde
visade ändå vägen tydligt nog. Stela af köld redo vi
ned till slättlandet, där våra hästar mer än en gång
höllo på att stå på hufvudet i de retsamma råtthålen.
Utifrån slätten pekade Hadji tillbaka upp mot passet
— där syntes tre ryttare, svarta mot snön; de redo i
starkt traf och upphunno oss snart. Det ångade om
deras svarta frustande hästar, bössor buro de i axelrem-
marna och svärd hade de i lifgördeln, sina rödvioletta
kappor hade de buntat ihop bakom sadeln och de voro
klädda i fårskinnspälsar, svarta och flottiga af läger-
eldarnas sot och det slaktade villebrådets blod och fett,
som under årens lopp tjocknat och stelnat till en skinande,
af sprickor genomfårad skorpa. Som om vi varit målet
för deras färd, följde de oss hack i häl, saktade farten
och redo fram till min sida. Kort och tvärsäkert frågade
en grof karl:
»Hvad äro ni för ena?»
»Pilgrimer.»
»Hvar kommer ni ifrån?»
»Från Ladak.»
»Hvart resa ni?»
»Till Dangra-jum-tso.»
»De som komma från Ladak komma aldrig norrifrån.»
»Det kan väl hända, men vi komma ifrån norr. Hvar
har ni varit själfva?»
»Hos släktingar, som tälta i öster. Vi ha ännu två
dagsleder hem.»
Därpå gåfvo de hästarna hälarna och fortsatte fram
till karavanen, som lägrat i lä vid en liten klipptand.
Och här släppte de sina hästar i bet, gjorde sig hemma-
stadda och underkastade Muhamed Isa samma korsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
