Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ödemarkens jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
Ödemarkens jul.
Mycket nedslagen, men till det yttre lugn, hoppade jag
ned från jaken och gick in i mitt tält, just då Tsering
bar in glödfatet. Tältet föreföll mig ödsligare än vanligt,
glödfatet ingaf mig en känsla af trötthet, alldeles som om
jag icke förr än nu märkt hur ensamt och tungt mitt lif
varit hela denna vinter; men Tsering var lika tvärsäker
som alltid, där han satt och petade i elden med sina
smedsfingrar för att plocka bort ett par ännu rykande
argolglöd.
»Nu ser du att jag fick rätt ändå; hur många gånger
har jag inte sagt att vi skulle bli stoppade vid Bogtsang-
tsangpo,» sade jag.
»Stoppade!» utropade Tsering förvånad.
»Ja, nu äro vi fast, men jag går inte ett steg ur fläcken,
förrän tibetanerna försett mig med en ny karavan, om
det så också skulle ta hela resten af vintern. Se’n gå
vi mot nordost, söka upp de mongoliska pilgrimernas väg
och skynda till Peking. Jag vill tvinga mandarinerna att
låta mig se de delar af Tibet, där ännu ingen europé varit.»
»Jag förstår icke hvad sahib menar, ännu så länge
har ju ingen hindrat oss och landet mot söder ligger öppet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
